ÅSIKT

Framtiden är din, Solanas

Maria Bergom Larsson läser ett storartat poetiskt drama om kvinnan som skrev SCUMmanifestet

1 av 2 | Foto: LARS ROSENGREN
I "Drömfakulteten" antar Sara Stridsberg utmaningen att skriva en roman om Valerie Solanas liv.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

För tre år sedan översatte Sara Stridsberg SCUMmanifestet till svenska. Nu återkommer hon med en roman, Drömfakulteten, om manifestets mytomspunna författare, Valerie Solanas. Kvinnan som sköt Andy Warhol.

Solanas text är en uppgörelse med patriarkatet från horans och gatans horisont. "Ett flämtande skrikande svart hål av kvinnohat och kletiga kroppsvätskor", skriver Sara Stridsberg i sitt förord. SCUM-manifestet har en mytisk klang av desperation och förbjudna tankar, sådana som en Pappas flicka inte tänker. SCUM ska uttydas Society for Cutting Up Men och inledningsorden ringer profetiskt: "Livet i det här samhället är - i bästa fall - skittråkigt, och ingen aspekt av det är överhuvudtaget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet." Och: "Mannen är en biologisk olycka /"/ Manlighet är en bristsjukdom och män är känslomässiga krymplingar."

Tidigt fick det kultstatus inom den amerikanska anarkofeminismen, bland annat för att det var svårt att få tag i. När tv-programmet Könsmaktskriget fick skandalrubriker var en del av skulden SCUM:s. Ledande personer inom kvinnojourrörelsen hade citerat några rader - utan att ta avstånd! Ledarsidorna gick till frontalangrepp och Feministiskt initiativ drogs med i fallet. Valerie Solanas feministiska krutdurk exploderade mitt i den svenska ankdammen.

Men vem var hon egentligen? Desperat, analytisk, ironisk, humoristisk, galen. En rebell på gränsen. Valerie Solanas levde under en stor del av sitt liv som prostituerad. Hennes värld är en amerikansk mardröm. Stridsberg citerar Sartre: "Genialitet är inte en gåva utan ett sätt för människor att under desperata förhållanden tolka livet." För Valerie Solanas blev det Manifestet men också galenskapen. Under flera år var hon inskriven på olika psykiatriska kliniker med diagnosen paranoid schizofreni.

Inte underligt att Sara Stridsberg antagit utmaningen att skriva en roman om Valerie Solanas liv. Den prisbelönta debutromanen Happy Sally (2003) handlade om Sally Bauer som simmade över Engelska kanalen just före krigsutbrottet i augusti 1939, en heroisk idrottsprestation medan turisterna flydde kusten och krigshotet upptog resten av världen. Happy Sally var en komplicerad roman med flera tidsskikt som vävdes in i varandra om en ytterlighetsmänniska som sökte det absoluta. Detsamma kan sägas om Valerie Solanas.

Drömfakulteten är en litterär fantasi, säger Sara Stridsberg, ingen biografi. Men det fåtal fakta om Solanas liv som är kända utgör stommen i romanen. Född 1936 i Ventor, Georgia, mamman Dorothy arbetade på en bar, pappa Louis våldtog regelbundet dottern så snart mamman åkt till arbetet. Hon minns hur hennes tuggummi kletat ihop hårtestarna efter varje övergrepp. Vid femton sticker hon hemifrån till San Francisco, lever på prostitution och droger, bor i en husvagn. Så småningom sker undret att hon med hjälp av ett statsstipendium för obemedlade lyckas ta sig in på college och gå vidare till forskarutbildning i psykologi vid Marylands universitet. Sina studier finansierar hon som älskarinnan Cosmogirl med prostitution. "Jag säljer hellre min fitta än min själ. Min fitta är inte min själ."

Men det är författare hon vill bli. 1967 skriver hon SCUM och söker året därpå upp Andy Warhol i hans Factory i New York där hon får uppmärksamhet och alla slags löften. Men löftena visar sig tomma, Andy Warhol slarvar bort ett pjäsmanus och förödmjukar henne. Valerie skjuter honom i bröstet en junidag 1968.

Därefter går det utför, psyksjukhus, fängelse, prostitution, narkotika och psyksjukhus igen. 1988 dör hon ensam i lunginflammation på ett litet skitigt socialfallshotell i San Franciscos Tenderloin District. Dorothy har hon inte mött sedan 1951 då hon flydde hemifrån.

Av denna historia har Sara Stridsberg gjort ett feministiskt allkonstverk, ett storartat poetiskt drama där de olika avsnitten i Valeries liv binds samman av en inre smärtans logik snarare än kronologi.

I fem stora block, som akterna i en klassisk tragedi där varje scen obevekligt suger huvudpersonen närmare avgrunden, förs läsaren in i Valeries värld och den öken av ensamhet som omger henne. Berättarens samtal med Valerie på horhotellet i april 1988 där hon ligger och dör varvas med scener från barndomens Ventor och framför allt samtal från Elmhurst Psychiatric Hospital där hon befann sig året före rättegången 1969.

"Svartklädda gräshoppshonor och skrikande däggdjursfoster. Det går inte att skriva sig ut ur patriarkatet. Det går inte att filma sig ut. Du står i en öken, du är ensam och rädd och du gråter. Det går inte att tänka utanför tankarna. Det är inte en struktur av den karaktären. Massiv hegemoni. Exilspråkens död."

Sara Stridsberg söker sig i Drömfakulteten mot ett nytt språk bortom

exilen i en patriarkal kultur, ett språk för det Annorlunda tänkande som är Valerie Solanas och som växt fram på det amerikanska samhällets botten. Kanske är språket självt impregnerat av patriarkalt medvetande så att pennan/datorn/språket i sig måste problematiseras. Något sådant tror jag att Virginia Woolf tänkte sig i hennes essä om kvinnor och skrivande, Ett eget rum, där hon skriver att den viktiga litteraturen alltid är

androgyn. För Valerie Solanas, sådan hon träder fram i Drömfakulteten, finns det nya språket i "det alfabet av dåliga erfarenheter" där patriarkatet visar sitt verkliga ansikte.

Sara Stridsberg använder hela sin empatiska intuition som berättare. En nyckelmening i SCUM lyder: "En kvinna vet instinktivt att det enda som är fel är att skada andra och att meningen med livet är kärlek." Hur kunde det då gå så katastrofalt fel? Berättaren i Drömfakulteten försöker kasta in en fackla av tröst och ljus i mörkret: "Det kommer att växa fram en radikal kvinnorörelse och en radikal sexualpolitik. Det kommer att finnas plats för dig där, Valerie. Den nya tiden kommer att vara din tid."

Roman

Maria Bergom Larsson