ÅSIKT

Hur sant är det här?

ÅSA LINDERBORG sätter frågetecken inför en undersökning

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Dagens Nyheters debattsida i går.
Dagens Nyheters debattsida i går.

Forum för levande historias och Brås undersökning om antisemitism, som i går presenterades av Heléne Lööw och Henrik Bachner på Dagens Nyheters debattsida, är ett skolexempel på hur man med språkliga glidningar och tvetydigheter kan förvränga det som man objektivt påstår sig kartlägga. Syftet att studera antisemitismen är gott, men man borde ha varit noggrannare med trovärdigheten.

Enligt undersökningen är det 14 procent av svenskarna som i olika grad tycker att "Judarna utnyttjar nazisternas judeutrotning (förintelsen) i ekonomiska och politiska syften". Det betyder faktiskt att 86 procent inte gör det. Men det kan ju räcka att man anser att enstaka judar exploaterar förintelsen för att sätta dit ett kryss.

15 procent anser att "judarna har för stor makt i världen i dag". Men frågan är omöjlig att besvara med en siffra på en skala. Personligen anser jag att staten Israel tar sig alltför stor makt när de ockuperar, dödar och struntar i FN:s resolutioner om mänskliga rättigheter. Vet vi att alla svarande förmår skilja på israeliska Sharon-hökar och judar i allmänhet? Om inte, vad beror det på?

En av artikelförfattarnas poänger är att antisemitismen bland annat avslöjar sig i påståendet att judarna har makt över media (här anger man dock inga svarstal). Men får man ifrågasätta familjen Bonniers inflytande över svenska media utan att få antisemitismmössan på sig?

Närmare "en av tio sluter helt eller delvis upp bakom föreställningen att Israels existens utgör ett hinder för fred på jorden". Man kan ju mena att Israels politik - oavsett vad man tycker om den - utgör ett hot mot freden då den medverkar till konflikter i regionen. Därmed inte sagt att man ifrågasätter Israels rätt att existera.

25 procent är "negativa till tanken på en jude som statsminister". Själva frågan är konstig, men hur många av de 25 procent som 1985 röstade på statsministerkandidaten Ulf Adelsohn (och som tidigare hade röstat på Gunnar Heckscher) funderade över etnisk härkomst? Frågan är om inte Forums undersökningar just får oss att börja tänka i kategorier i stället för på människor. Hade man frågat folk för tio år sedan om de kunde tänka sig en kristen godsägare som statsminister skulle säkert lika många ha varit negativa. De flesta kritiker hade nog varit lågutbildade män - just de som enligt undersökningen är särskilt fördomsfulla gentemot judar.

Om vi får tro den här undersökningen hyser 5 procent av svenskarna "en stark och konsekvent antisemitisk inställning", 36 procent har en "delvis ambivalent inställning". Vad menas med "delvis" och "ambivalent"? Till de mest skeptiska hör extremnationalister och muslimer. Den sista kategorin är känslig att diskutera för en statlig propagandamyndighet som har till uppgift att motverka antisemitism men som inte vill diskutera varför den finns. Lööw och Bachner menar att det är uråldriga stereotyper om judar som lever kvar och reproduceras i media. Som om motsättningar bara lever och gror i idévärlden. Rimligt vore att också placera fientligheten i verkligheten, exempelvis konflikten i Mellanöstern.

Enligt artikelförfattarna spelar partipolitiska preferenser inte någon större roll. Därmed går man emot sin egen Intoleransrapporten som presenterades nyligen. Enligt den är vänstern - där den starkaste Israelkritiken finns - minst antisemitisk. De flesta antisemiter finner man höger ut och bland riksdagspartierna, främst bland moderater. Vilken av rapporterna ska man tro på?

Snart skall motsvarande undersökningar om islamofobi och homofobi offentliggöras. Hoppas att de är gjorda med större stringens. Fördomar och främlingsfientlighet - såväl islamofobi som antisemitism - är nämligen ett stort problem i ett samhälle som över huvud taget blir allt mer människoföraktande.

Åsa Linderborg (kultur@aftonbladet.se)