ÅSIKT

Myrdal, du har inget lärt på 25 år

PETER FRÖBERG IDLING replikerar i frågan om Pol Pot

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Foto: G CANDELIN

I arbetet med min bok Pol Pots leende (Atlas förlag) försökte jag vid upprepade tillfällen intervjua Jan Myrdal, som var en av de fyra svenskar som besökte Pol Pot under två veckor 1978. Men det blev avslag på min förfrågan, med motiveringen att han inte hade något nytt att säga.

Vid sin hemkomst var svenskarna imponerade av röda khmerernas revolution och såg den som ett föredöme. Ett halvår senare avslöjades att uppskattningsvis 1,7 miljoner människor dött i revolutionens följder.

Det är inte heller något nytt Jan Myrdal har att komma med, när han skriver i Aftonbladet den 28 mars. Det är i princip en upprepning av vad han sade 1978. Detta trots all forskning och nya fakta som har framkommit de senaste dryga 25 åren.

Jan Myrdal kritiserar mig för att i min bok inte skriva tillräckligt om allt det positiva han såg vid sitt besök i Demokratiska Kampuchea. Jag tvingas svara med en fråga: Har du ens läst boken, Jan?

Allt dödande till trots så anser Jan Myrdal att Kambodja skulle ha varit ett bättre land i dag om röda khmererna hade fått fortsätta att regera. Det är en åsikt som definitivt inte delas av de människor som överlevde dödens fält. Tvärtom. Under mina år i landet har jag mött så mycket ilska och sorg över vad som hände åren 1975-1979 att Jan Myrdal sannolikt skulle lynchas om han vädrade denna ståndpunkt offentligt.

Jan Myrdal berömmer vidare Pol Pot för försöket att återuppbygga Kambodja, utan "internationella lånehajar och utan så kallad hjälp". Jag undrar hur Jan Myrdal ser på Kinas massiva stöd till Demokratiska Kampuchea, både vad gäller personal och pengar? Att hålla en hög profil mot två stormakter, USA och Sovjetunionen, spelar väl liten roll när man sitter i knät på den tredje?

Sedan skriver Jan Myrdal utförligt om USA:s krigsförbrytelser i Kambodja 1969-1973. Det är mycket bra. Att inte Kissinger och de andra som då bombade Kambodja sönder och samman ställs inför rätta är ett folkrättsligt haveri. Även Vietnam begick många allvarliga brott under sin ockupation 1979-1989. Och även för dessa borde ansvar utkrävas. I det avseendet är jag och Jan Myrdal överens.

Avslutningsvis: I min bok har jag valt att förse en av Jan Myrdals medresenärer med annat namn och ändrat en del i hennes familjeförhållanden. Orsaken är att det i bakgrunden finns en privat tragedi.

Att helt anonymisera någon som offentligt stött Demokratiska Kampuchea, skrivit en bok och flera artiklar i ämnet, är emellertid omöjligt. Men samtidigt - jag gör mig inga illusioner om hur många som läser min bok. I bästa fall några tusen. Av dem kanske en handfull bryr sig om att gå till arkiven och leta reda på hennes verkliga namn. Men Jan Myrdal kallar det ändå "uselt" att jag inte bättre döljer hennes identitet. Och i nästa andetag namnger han henne i Sveriges största tidning. Om det är uselt eller inte låter jag vara osagt, jag kan bara konstatera att Jan Myrdal än en gång sätter sina principer framför mänskliga hänsyn.

Det gjorde även de ledande röda khmerer som han än i dag kallar sina vänner.

Läs Myrdals artikel.

Peter Fröberg Idling