ÅSIKT

Sparandet på P4 - det största hotet

I dag samlas Sveriges Radios styrelse för att diskutera åtgärder för att komma till rätta med det på stådda underskottet på 10 miljoner kronor. Här skriver Erik Lindfelt om nedskärningarna som hotar P4.

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Borgerliga ledarsidor har applåderat Björn Elmbrants attack på radioledningen (14 feb). Undra på det: i praktiken skjuter Elmbrant mot det breda och publika; det nyliberaler och marknadssvärmare vill sälja ut och krympa ihop.

Public services viktigaste funktion är att överbrygga de växande informationsklyftorna i samhället. Här spelar onekligen både P1 och P3 viktiga roller. Men överlägset bäst förvaltas uppgiften av P4 som dagligen når en tredjedel av hela befolkningen med lokal, nationell och internationell journalistik.

Men inte ett ord från Elmbrant om de nedskärningar som hotar P4. Detta trots att de redan hårt pressade P4-stationerna snart kan förlora hela en och en halv tjänst var. Det är det stora hotet mot public service, inte nya P1-tablån.

Många runtom i landet har upprörts över att radioledningen vill införa två timmar ytterligare riksprogram under dagtid i P4. På denna punkt har jag svårt att instämma i kritiken. För det är just blandningen mellan lokala och rikssända inslag i P4 som utgör en av kanalens stora styrkor. Att gå från tio till åtta timmar lokalt producerade program per dag är därför knappast någon katastrof. En verklig olycka är däremot de besparingar som man kopplar till tablåändringen.

Alltså: gärna litet mer riksprogram, till exempel fyllda med goda P1-reportage som nu når en alltför liten publik, men inramade av P4:s mycket framgångsrika tilltal och musikval. Använd i stället de frigjorda resurserna till mer av eftertanke och fördjupad lokal journalistik. Och till fler snabba extrasändningar vid stora händelser som stormen Per härförleden.

För P4 måste bli bättre både på djup och på snabbhet. Pröva därtill helt nya lokal-lokala sändningar för att ytterligare förstärka närvaro och lyssnarkontakt. Gör försök med program på en timme eller så per dag över till exempel nordvästra Skåne (Helsingborg och Ängelholm); västra Småland (Värnamo och Ljungby); Dalsland och Västvärmland (Åmål och Arvika); Hälsingland och norra Lappland (Kiruna och Gällivare).

P4 och public service skulle då flytta fram sina positioner, lyssnarna skulle bjudas en än mer lokal radio, icke begränsad av nuvarande indelningar. Distribuera både via FM-nät och via webb.

Vågar radioledningen pröva sådana nya banor? Jag undrar. Hittills har den mest ägnat sig åt månadslånga reträtter som mynnat ut i en så svåröverblickbar chefsstruktur att inte ens alla inom det egna företaget förstår vad den innebär (här är Elmbrant och jag överens). Organisation har fått gå före publicistik.

De nödvändiga besparingarna – som ju på intet sätt har varit en överraskning – bör tas på administrationen, i radiohuset på Gärdet och på de nya webbkanalerna, som i och för sig har varit spännande, men som ändå måste betraktas som grädde på moset.

Läs också:

Erik Lindfelt