ÅSIKT

Fallet Padilla

En unik rättegång mot en knäckt "terrorist". Men egentligen står hela det amerikanska tortyrsystemet inför rätta, skriver NAOMI KLEIN.

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
José Padilla - knäckt av amerikanska förhörsledare.
Foto: AP
José Padilla - knäckt av amerikanska förhörsledare.

Någonting märkvärdigt utspelar sig nu i en domstol i Miami. De grymma metoder som amerikanska förhörsledare använt sedan 11 september för att ”knäcka” fångar har till slut blivit föremål för rättslig prövning.

Det var inte meningen att det skulle bli så. Bush-administrationens plan var att ställa José Padilla inför rätta för påstådd inblandning i ett nätverk med kopplingar till internationella terrorister. Men Padillas advokater hävdar att han inte är kapabel att genomgå en rättegång därför att han har gjorts sinnessjuk av regeringen.

Padilla, en före detta gängmedlem som föddes i Brooklyn, arresterades i maj 2002 vid O’Hare-flygplatsen i Chicago, klassificerades som ”fientlig stridande” och fördes till ett militärfängelse i Charleston, South Carolina. Han hölls inspärrad i en cell som mätte tre gånger två meter, utan naturligt ljus, och hade inte tillgång till vare sig klocka eller kalender. Varje gång Padilla skulle lämna cellen belades han med bojor och tvingades bära övermålade skyddsglasögon och hörlurar. Padilla hölls inlåst under dessa förhållanden i 1 307 dagar. Han förbjöds att ha kontakt med någon annan än sina utfrågare, som då och då avbröt denna extrema frånvaro av sinnesintryck med sensorisk överbelastning genom att utsätta honom för kraftigt ljus och dunkande ljud. Padilla uppger också att han injicerades med ett ”sanningsserum”, en substans som hans advokater tror var LSD eller PCP.

Enligt Padillas advokater och två psykiatriska specialister som undersökte honom har han blivit så tillintetgjord att han inte är kapabel att delta i sitt eget försvar. Han är övertygad om att hans försvarare ”ingår i ett fortsatt förhörsprogram” och uppfattar sina fångvaktare som beskyddare. För att bevisa att ”den utdragna tortyr som Padilla utsatts för har skadat honom” vill hans advokater berätta för domstolen vad som hände under de där åren i militärfängelset. Åklagarsidan protesterar ihärdigt, och hävdar att ”Padilla är vid sina sinnens fulla bruk”, att frågan om hur han behandlats är irrelevant.

Distriktsdomaren Marcia Cooke håller inte med. ”Padilla befann sig vid en viss plats. Saker hände honom på denna plats.” Domaren har beordrat flera anställda vid fängelset att vittna under de rättsliga förhandlingarna om Padillas mentala tillstånd, som inleddes den 22 februari. De kommer att få frågan hur det kommer sig att en man som påstås ha varit inblandad i invecklade konspirationer mot staten nu beter sig, med fängelsepersonalens ord, ”som om han var en del av möblemanget”.

Det är svårt att överskatta betydelsen av dessa rättsliga förhandlingar. De metoder som användes för att knäcka Padilla har varit standard på Guantánamobasen sedan de första fångarna kom dit för fem år sedan. De bar övermålade skyddsglasögon och ljudblockerande hörlurar och sattes i långvarig isolering, som då och då avbröts med stroboskopljus och hårdrocksmusik. Samma metoder har dokumenterats i dussintals fall där CIA transporterat fångar till andra länder, liksom i fängelser i Irak och ­Afghanistan.

Många har drabbats av samma symtom som Padilla. Enligt James Yee, en före detta arméanställd muslimsk präst vid Guantánamo, finns en hel avdelning av fängelset kallad Delta Block för fångar som har drivits in i förvirringstillstånd. ”De brukade svara mig med barnslig röst, och det de sa var rent nonsens. Många av dem sjöng med hög röst barnsliga sånger, och upprepade sången om och om igen. Samtliga fångar på avdelningen Delta Block övervakades 24 timmar om dygnet på grund av självmordsrisken.”

Human Rights Watch har avslöjat en USA-administrerad fängelseanläggning nära Kabul som kallas Mörkrets fängelse – pyttesmå becksvarta celler, konstiga skränande ljud. ”Flera personer blev vansinniga”, som en före detta fånge mindes. ”Jag kunde höra människor banka sina huvuden mot väggarna och dörrarna.”

Dessa standardförfaranden för att bryta sönder människors psyken har aldrig utsatts för granskning i en amerikansk domstol eftersom fångarna i fängelserna är utlänningar och har berövats rätten att få sina fall prövade – ett berövande som, skandalöst nog, nyligen upprätthölls av en federal appellationsdomstol i Washington DC. Det finns bara en orsak till att Padillas fall skiljer ut sig: han är amerikansk medborgare. Bushregeringen hade först inte för avsikt att ställa Padilla inför rätta, men när hans ställning som fientlig stridande riskerade att bli underkastad prövning i USA:s högsta domstol, skiftade administrationen plötsligt spår, åtalade Padilla och överförde honom till civilt fängsligt förvar. Det gör Padillas fall unikt: han är ensam bland offren för den juridiska skuggvärld som uppstått efter 11 september om att få sitt fall prövat i en vanlig amerikansk rättegång.

Nu när Padillas mentala tillstånd har kommit att bli den centrala frågan i fallet har regeringens åklagare fått problem. CIA och militären har vetat sedan början av 1960-talet att extrem sensorisk deprivation och sensorisk överbelastning orsakar personlighetens sammanbrott – det är själva poängen. ”Berövandet av stimuli framkallar regression genom att individens psyke berövas kontakt med yttervärlden och därmed tvingas vända sig in mot sig själv. Det kalkylerade tillhandahållandet av stimuli under förhör tenderar samtidigt att få den regredierade individen att betrakta förhörsledaren som en fadersfigur.” Citatet är hämtat från Kubark Counterintelligence Interrogation, en tidigare hemligstämplad CIA-manual från 1963 om förhör med ”motsträviga källor”.

Manualen baserades på resultaten från CIA:s ökända MK Ultra-program, som under 1950-talet slussade omkring 25 miljoner dollar till vetenskapsmän som forskade på ”ovanliga förhörstekniker”. En av de psykiatrer som fick sin forskning finansierad av CIA var den ökände Ewen Cameron vid McGill University i Montreal. Cameron utsatte hundratals psykiatriska patienter för starka elchocker och total sensorisk isolering och drogade dem med LSD och PCP. 1960 höll Cameron en föreläsning vid Brooks Airforce Base i Texas där han förklarade att sensorisk deprivation ”framkallar de primära symtomen vid schizofreni”.

Man behöver inte gå så långt tillbaka för att bevisa att den amerikanska militären mycket väl visste att den höll på att göra Padilla galen. Arméns fältmanual, som trycktes om så sent som förra året, konstaterar: ”Sensorisk deprivation kan resultera i extrem ångest, hallucinationer, bisarra tankar, depression och antisocialt beteende”, liksom i ”betydande psykiskt lidande”.

Om dessa metoder gjorde Padilla galen så innebär det att USA:s regering avsiktligt har gjort hundratals, kanske tusentals, fångar galna runt om i världen. Det som står inför rätta i Florida är inte en mans mentala tillstånd. Det är hela det amerikanska systemet för psykologisk tortyr.

Naomi Klein