ÅSIKT

För grovt, Göransson

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■ Bengt Göransson finner för gott att kalla mig nystalinist, antyda att jag är för lynchrättvisa och folkdomstolar och förklara att jag har inhumana åsikter. Allt detta för att jag sagt att nådeinstitutet är godtyckligt och olyckligt utformat, samt att jag pekat på fördelen med mycket långa tidsbestämda straff (kanske till och med flerhundraåriga enligt amerikansk förlaga), med "bibehållen" nådemöjlighet, framför det tidsobestämda livstidsstraffet. Egentligen räcker det att notera att hans frustande påhopp kom samma dag som det blev känt att nådeinstitutet skall reformeras och nu i stället hanteras rättssäkert i domstol med företrädare för båda sidor.

Men för ordningens skull bör väl också noteras att Göranssons till påhopp förvandlade inpass är grovt förolämpande.

Jag föreslår, men hoppas inte på, en ursäkt. För mig är tillmälet nystalinist mycket värre än nynazist och ett obegripligt grovt snedsteg i det offentliga samtalet. Att kalla någon nystalinist är inte bara att tillskriva någon en vedervärdig uppsättning politiska åsikter, utan antyder också en uppskattning av en av världshistoriens värsta massmördare - som nyhitlerist.

Ett säkert kännetecken på den auktoritäre och rädde är det nervösa, derogativa etiketterandet av andra utan underliggande argumentation.

Nicklas Lundblad Vd, Magasinet, Neo

Svar direkt:

■ ■ Nicklas Lundblad vredgas över mitt inpass häromdagen och förklarar att han hellre skulle kallas nynazist än nystalinist. Hade han inte blivit förbannad då? Jag ogillar hans gradering av folkmördare - om Stalin skulle ha kunnat dömas till åttahundrafemtio års fängelse kanske Lundblad hade varit beredd att släppa Hitler efter 112 eller 28?

Jag drar slutsatser av det han själv säger, att "brottsoffrens upprättelse måste bli en större del än allmän- och individualprevention". Att den förfördelade vill hämnas är mänskligt, men det får i ett samhälle som vill vara humant aldrig leda till att staten åtar sig den ställföreträdande hämnarens roll. Däri ligger ett stalinistiskt drag.

Lundblads avslutande mening lyder: "Ett säkert kännetecken på den auktoritäre och rädde är det nervösa, derogativa etiketterandet av andra utan underliggande argumentation". Den meningen sparar jag i min samling av språkliga märkvärdigheter.

Läs också:

Bengt Göransson (kultur@aftonbladet.se)