ÅSIKT

Svar direkt från Per Gahrton:

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Om Samuel Danofskys hänvisning till Benny Morris bok skall uppfattas som en rekommendation, kan jag bara instämma. Morris detaljerade genomgång av det israeliska blodbad som rensade cirka fyrahundra byar och stadsdelar från palestinier är något av det mest plågsamma jag läst. I en intervju i Ha’aretz häromåret (24 januari 2004) sammanfattade Morris sina rön: den palestinska massflykten orsakades av tjugofyra större massakrer plus ”sionistiska mord, terror, etnisk resning (!) och våldtäkter på palestinska kvinnor”.

I första upplagan av boken (1988) gav Morris ändå ett intryck av att våldsvågen var ett oplanerat resultat av krigets vanvett, för vilket han fick hård kritik, bland annat av Pappé. I den reviderade upplagan (2004) lade han därför till ett nytt kapitel om The idea of Transfer in Zionist Thinking, det vill säga tanken på att Palestina måste tömmas på araber för att ge plats för en judisk stat. Han erkänner att han tidigare underskattat fördrivningstankens framträdande plats i det sionistiska tänkandet. Morris lägger, liksom Pappé, skulden på de sionistiska ledarna, inte minst Ben Gurion.

I Ha’aretz-intervjun säger Morris, till intervjuarens bestörtning: ”Ben Gurion hade rätt. Utan utdrivningen av palestinierna skulle en judisk stat aldrig ha skapats här.”

Överlag ger således Pappé och Morris samma skrämmande bild av den etniska resningen 1948–49. Moraliskt drar de motsatta slutsatser. Pappé företräder normala humanitära värden. Morris däremot har valt en cynism som bara kan leda till såväl etiskt som, i längden, politiskt sammanbrott.

Läs också:

Per Gahrton (kultur@aftonbladet.se)