ÅSIKT

Världen är ett äventyr

ANDERS PAULRUD gör en sista resa med Ryszard Kapuscinski

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Journalisten och författaren Ryszard Kapuscinski har avlidit. Han blev 74 år.
Foto: MARIA SÖDERBERG
Journalisten och författaren Ryszard Kapuscinski har avlidit. Han blev 74 år.

Ryszard Kapuscinski var inte stort mer än tjugo år när han skickades ut på sitt första utlandsjobb.

Han kom till Indien i början av femtiotalet. Det var bara något år efter frigörelsen från England. Han var oförberedd. Han kunde inte ett ord engelska. Och hans första långa resa startade i ­något som kom att prägla hans journalistik, hans författarskap, längre fram, något som blev hans särart: kampen med språket och främlingskapet.

Eller kunde man säga det nödvändiga avståndet, distansen.

Om Indienresan skriver Kapuscinski i en av sina senare böcker, Herodotos, att han blev lugnad av flygvärdinnans milda färger och av det distinkta röda märket i hennes panna. Han känner nya dofter: av orientalisk rökelse, örter, frukter. Han flyger nattetid, genom fönstret blinkar ett grönt ljus: ”Det var före befolkningsexplosionen, man flög komfortabelt, ofta hade flygplanen bara ett fåtal passagerare. Folk låg och sov tvärs över fåtöljerna.”

Här möter vi den ungdomligt entusiastiske Kapuscinski, han som vill bort från Polen och ut i världen, till Afrika, till Asien, till Latinamerika, till alla de platser han senare kom att rapportera ifrån och där världens alla motsägelsefyllda civilisationer oavbrutet krockade inne i reporterns huvud.

Som det där med engelskan. Med sig till Indien hade Kapuscinski en bok av Hemingway. Han vet att amerikanen är en bra stilist, men han kan ännu inte läsa honom. Han har med sig ett lexikon: ”There was a stream alongside ? Ju mer jag försökte förstå någonting av texten, desto mer missmodig och förtvivlad blev jag. Det kändes plötsligt som om jag fastnat i en fälla, som om jag var kringränd. Kringränd av språket. Språket tedde sig i den stunden som någonting materiellt, något med fysisk existens, en mur som reste sig och spärrade vår väg, hindrade oss från att komma längre, stängde världen för oss, såg till att vi inte nådde fram till den.”

Nå fram till världen.

Om det handlade Kapuscinskis verksamhet. Och man kan säga att han lyckades med det. Det vet alla som har läst hans böcker: En dag att leva, Shahernas shah, Kejsaren, Fotbollskriget, Imperiet, Ebenholts.

Och den där boken av Herodotos som Kapuscinski hade med sig på den första resan till Indien, om den kan man säga att hans skrift var den första reseskildringen av den västerländska kulturen.

Nu känns det som om Ryszard Kapuscinski var den siste, store reseskildraren. Han var bara 74 år när han dog.

Världen var ett äventyr.

Och nu är världen slut.

Anders Paulrud