ÅSIKT

En biltur – sen fängelse

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Häromveckan var jag ute och åt middag i Tel Aviv med några vänsterradikala vänner vars son har suttit i fängelse i två år på grund av vägran att göra militärtjänst på de ockuperade områdena. Det är ungefär så långt ut på vänsterkanten som man kan komma i det israeliska samhället. Under kvällens lopp diskuterade vi hur vi skulle kunna uppmuntra andra israeler att engagera sig i icke-våldsmotstånd, i Mahatma Gandhis och Martin Luther Kings tradition.

Denna diskussion är särskilt viktig i Israel just nu till följd av generalmajor Yair Navehs order som ska göra det olagligt för en israelisk medborgare att ge en palestinier på Västbanken skjuts i sin bil, såvida palestiniern inte är en nära släkting. Detta brott ska kunna bestraffas med fem års fängelse.

Lagen skapar en situation som liknar Sydafrika under apartheideran, där man upprätthöll ett system med tillståndsbevis, precis som man nu faktiskt gör med avseende på palestinierna på Västbanken. Så kallade vänsterpolitiker i knesset säger ingenting om dessa frågor, och den del av allmänheten som verkligen skulle vilja åstadkomma en förändring kommer att tveka. De vet nämligen att det på grund av en rad olika juridiska spetsfundigheter kommer att bli svårt att ställa så många israeler inför rätta i civila domstolar. Bördan kommer därför i stället att falla tungt på palestinier, som kommer att åtalas som brottslingar i militärdomstolar och kastas i fängelse i fem år utan möjlighet att försvara sig, och därefter, tillsammans med sina familjer, förföljas av den israeliska säkerhetstjänsten.

■ ■Detta är vad vårt land har utvecklats till, och det är just på grund av dessa konsekvenser som denna lag är så fördärvlig. Anständiga israeliska medborgare kommer nämligen inte att våga bryta den av rädsla för att deras palestinska vänner ska drabbas – vänner som redan utstår så många förödmjukelser och kränkningar under denna allt brutalare ockupation, samtidigt som politikerna producerar tom retorik.

Susan Nathan