Kom igen, Lena!

I det regleringsbrev för 2007 där regeringen formulerar Kulturrådets uppdrag förekommer folkbiblioteken ganska sparsamt. Kulturrådet ska främja folkbiblioteken och regeringen anslår som tidigare ett antal miljoner till inköp av litteratur (35 miljoner) samt pengar till länsbibliotek, lånecentraler och depåbibliotek (47 miljoner).

Mycket pengar? Ja, det tycker Helena Kettner Rudberg som arbetar på Kulturrådet med att fördela bidragen till landets bibliotek.

– Politisk apati, säger Barbro Thomas, i dag på Kungliga biblioteket och tidigare chef för den avdelning på Kulturrådet, LB, avdelningen för litteratur och bibliotek, som tidigare hade hand om anslagen till folkbiblioteken.

– Staten präglas av icke-beslut när det gäller folkbiblioteken, säger hon.

Kulturrådet fördelar 1,5 miljarder per år och har dessutom en administrationskostnad på 60 miljoner. Barbro Thomas oroas av att utvecklingspengarna till folkbiblioteken länge har legat på en, enligt henne, nära nog försumbar nivå.

Från början var det bibliotekskonsulenterna på Skolöverstyrelsen som höll koll på de statliga bidragen till folkbiblioteken. När Kulturrådet bildades på 1970-talet flyttades konsulenterna över från SÖ och bildade LB-avdelningen. Staten stödde med hjälp av riktade bidrag till kommunerna som till exempel fick hjälp med anslag till bokbussar när filialer lades ner.

Så småningom försvann dessa utvecklingsbidrag och staten satsade på läsfrämjande åtgärder i?stället. Det är förstås bra att biblioteken får stöd för inköp av litteratur, men ett fungerande bibliotek kräver i dag också avancerade tekniska lösningar, utveckling av infrastruktur och samhällsinformation samt större satsningar på hjälp åt livslångt lärande och studenter som läser på distans.

Resurser för utveckling, alltså. Och rimligen ett starkt centrum. Kanske kunde Kulturrådets gamla LB-avdelning ha fyllt den funktionen, men sedan ett år tillbaks är den nedlagd. Kvar finns tre personer (varav en slutar inom kort) som arbetar med att fördela de statliga bidragen till folkbiblioteken.

Folkbiblioteken är en av våra viktigaste kulturinstitutioner, men i centrum är det nästan tomt.

– Kulturrådets uppdrag är näst intill omöjligt, hävdar Barbro Thomas.

Det skulle inte behöva vara så här. I själva verket har den nya kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth, världens chans att skapa en ny start för folkbiblioteken. I övriga nordiska länder finns centrala myndigheter för biblioteksfrågor och i Norge presenterades i höstas en utredning, Bibliotek-reform 2014, som föreslår en höjning med 400 miljoner per år för att utveckla ett sammanhållet biblioteksväsen som omfattar såväl folk- som forskningsbibliotek.

Det handlar bland annat om höghastighetsnät för hela bibliotekssektorn, utveckling av lokaler och att alla ska ha tillgång till kvalificerade bibliotekstjänster oavsett var man bor.

För tre år sen lade Gunnel Stenqvist fram en liknande utredning, KB som nav i kunskapssamhället, där hon föreslog att Sverige borde skaffa sig en nationell ledning över biblioteksväsendet och sluta skylla på det kommunala självstyret för att slippa ta itu med frågorna.

Men utredningen hamnade i papperskorgen och riksbibliotekarien, Gunnar Sahlin, kan inte erinra sig att någon sedan dess tagit initiativ för att aktualisera förslaget om stabsmyndighet.

I Sverige finns ingen tradition av nationellt ansvar för folkbiblioteken och när riksdagen 1996 antog en bibliotekslag blev resultatet något av ett konstitutionellt sammanbrott. I vanliga fall finns det tillsyn och påföljd när det gäller lagar, men här finns ingetdera. Fortfarande är det ingen som vet vad som händer om en kommun bryter mot lagen.

Varför inte lagstifta om bibliotekens bokbestånd?

– Svårt att göra, säger Barbro Thomas. Men en riktpunkt vore väl att en medelkommun i Sverige ska skaffa sig en väsentlig del av årets bokutgivning.

Vad göra? Norrmännen ligger i framkant på utvecklingen. De har också visat att centralt ansvar mycket väl kan förenas med kommunalt självstyre.

Ta en tur till Norge, Lena.