ÅSIKT

Calle + Condi

Irak-konferens i Stockholm. ERIK WIJK om en misstänkt krigsförbrytare och hennes sekundant

Condoleezza Rice tar emot Carl Bildt i Vita huset.
Foto: AP
Condoleezza Rice tar emot Carl Bildt i Vita huset.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ingen människa bär ensam ansvaret för ett krig. Och få människor är helt utan ansvar. Vi lever i en värld där allting allt mer påtagligt hänger ihop. Vad gäller Irakkriget står det var och en fritt att rannsaka sitt konsumentansvar i förhållande till McDonalds, Microsoft, RE/MAX, Toyota, Chrysler och andra företag som öppet sponsrar de amerikanska trupperna.

Så finns det de som äger ett mycket större och mer aktivt ansvar. Sverige står i dag värd för den stora framtidskonferensen om Irak. Utrikesminister Carl Bildt tar emot sin amerikanska motsvarighet Condoleezza Rice. Det är ett ansvarsfullt par.

I januari 2003, sex veckor före Irakkrigets utbrott, spelade Carl Bildt i International Herald Tribune ut kortet om massförstörelsevapen och fastslog att ”avlägsnandet av Saddam Husseins regim är det enda sättet att nå fred”. Bildt visste även hur: ”För att uppnå detta är det nödvändigt att bygga upp ett militärt tryck. Men en uppbyggnad i största allmänhet kommer inte att räcka. Det måste också stå klart att om de långt mer önskvärda sätten att avlägsna regimen inte lyckas kommer det mindre önskvärda sättet – krig – att genomföras. Alternativet att bara backa, att återvända till den djupt misslyckade och skadliga strategin från förr och vänta på nästa utbrott kan inte på allvar övervägas av någon omdömesgill aktör.”

Carl Bildt undertecknade artikeln som före detta svensk statsminister. Han glömde nämna att han nyligen engagerats som europeisk rådgivare åt den amerikanska krigslobbyn Kommittén för Iraks befrielse (CLI), som bestod av krigshökar och hade starka band till Georg Bushs regim. När Mikael Nyberg avslöjade Bildts arbete för kommittén i Aftonbladet (27 oktober 2006) teg Bildt och övrig press. När Expressen till sist tog upp tråden (20 februari 2007) slingrade sig Bildt på sin blogg och påstod att hans insats i kommittén enbart var att ”diskutera Irak efter regimen Saddam Hussein”.

CLI:s president Randy Scheunemanns bild var en annan: ”Vi rekryterade Carl Bildt för att han skulle verka för en intervention i Irak”. Och vidare: ”Han var helt på det klara med att CLI:s syfte var att vända opinionen i USA och internationellt, till förmån för en militär intervention” (Expr. 23 februari 2007).

Randy Scheunemann är i dag utrikespolitisk rådgivare åt republikanska presidentkandidaten John McCain, som för övrigt också var ledamot av Kommittén för Iraks befrielse.

När opinionstrycket var som störst inför det hotande kriget framförde dåvarande statsminister Göran Persson att ett angrepp stred mot folkrätten – men hans regering markerade aldrig mot kriget. Och vapenexporten till USA och Storbritannien steg kraftigt.

När regeringen Reinfeldt tillträdde var Irakkriget sedan länge synonymt med mänsklig katastrof, systematiska övergrepp och massdöd. I regeringens uttalanden är kriget ändå osynligt. Man vidgår inte ens att landet är ockuperat. I utrikesdeklarationen 2008 skyndar Bildt förbi saken: ”Sverige står bakom Irak i dess strävan efter stabilitet, säkerhet och demokrati”.

I riksdagen den 16 april 2007 karakteriserade Bildt angreppet mot Irak som ”ett folkrättsligt frågetecken” och menade att folkrätten måste utvecklas med hänsyn till ”de starkare krav vi i dag har på att kunna ingripa i vissa extrema situationer”. Så kan en djupt inblandad part i efterhand söka rättfärdiga det allvarligaste brott folkrätten känner – angreppskrig.

Carl Bildts direkta engagemang eller ekonomiska investeringar i olika internationella företag, styrelser och investmentbolag som blomstrat till stor del genom kriget kan jag här bara påminna om. Det har utretts på annat håll.

För Condoleezza Rice och hennes kollegor inom Bushregimen är Bildts miljoner småpotatis jämfört med deras egna intressen i amerikanska storföretag inom krigs- och säkerhetsindustrin som bärgat miljardkontrakt i Irak. För dem kan krig aldrig misslyckas. Nobelpristagaren och förre världsbankschefen Joseph Stieglitz har räknat ut att Irakkriget har kostat enbart det amerikanska samhället ofattbara 3 000 miljarder dollar – enorma belopp har hamnat i företagarnas och deras politikervänners fickor.

Sedan Condoleezza Rice tillträdde i januari 2005 har Irakkriget fortsatt i tre och ett halvt år med bombningar av städer och byar, godtyckliga nedskjutningar och ständiga övergrepp mot civilbefolkningen – alltsammans klara krigsförbrytelser. De vetenskapliga undersökningar som gjorts landar på runt en miljon döda irakier. FN talar om fyra miljoner flyktingar. Rices ansvar för allt detta borde prövas av domstol.

Den amerikanska utrikesministerns kanske mest påtagliga brott är ändå av ett annat slag. Förra månaden avslöjade amerikanska ABC med hjälp av höga källor att hon suttit ordförande för en rad möten i Vita huset med toppskiktet i nationella säkerhetsrådet där man ingående diskuterat och godkänt tortyrmetoder att användas mot misstänkta terrorister. Rice har då gett CIA klartecken att använda exempelvis slag, sömnberövanden och drunkningstortyr: ”This is your baby. Go do it!”.

En svensk krigshetsare och profitör möter en misstänkt amerikansk krigsförbrytare med ansvar för tortyr i Stockholm i dag. I konferensunderlaget sägs ingenting om ockupationen. Sverige säger officiellt att vi inte ska titta bakåt utan bara se framåt och bjuder in till en stor internationell konferens som på en och samma gång ska överskyla samtidens blodigaste krig och uppmuntra den globala ekonomin att rycka in i det förödda landet. En skammens konferens.

Erik Wijk