Upp till kamp i köket

Fredrik Svensk ser en estetisk befrielse på Röda sten

Julian Rosefeldt, ”Asylum”, 2001–2002.
Julian Rosefeldt, ”Asylum”, 2001–2002.Foto: JULIAN ROSEFELDT/VG BILD-KUNST, BONN
KONST

Efter ett helt år med utställningar kring klimatkrisen under temat ­antropocen inleder Röda sten konsthall 2017 med den andra stora konsekvensen av den globala kapitalismen, nämligen upptagenheten med migrations- och identitetsfrågor.

I katedralgalleriet presenteras Julian Rosefeldts majestätiska ­videoinstallation Asylum (2001-2002). På nio dukar visas korta, hypnotiskt stiliserade skildringar av invanda föreställningar om relationen mellan ras och låglönejobb i Europas kulturella metropoler.

Verket är från samma tid som postkoloniala perspektiv i den samtida konsten gick från att vara relativt marginaliserade på Europas konstinstitutioner, till att inta dess absoluta centrum i och med Documenta 11 i Kassel, sammansatt av Okwui Enwezor. Och liksom i fallet med Asylum, så manifesterades denna förändring i konstvärldens mittfåra genom just många video­installationer som gjorde kritiskt bruk av en akut och konfliktfylld realitet i ljuset av en kolonial och kapitalistisk ­modernitet.


Som tur är stannar inte Asylum vid ett platt bekräftande av den sammansatta relationen mellan rasism och klassförtryck. Genom stiliseringen av karaktärernas koreo­grafier, de scenografiskt sagolika miljöerna och de långsamma kameraåkningarna, antyds här också två olika former av vad vi skulle kunna kalla estetisk befrielse.

Den ena skapas genom distansen som uppstår genom de ironiska överdrifterna. Afrikanska gatuförsäljare säljer barbiedockor bland vita antika skulpturer, asiatiska kockar sitter inspärrade i en bur och river sönder take-away-boxar. Muslimska kvinnor dammsuger en trädgård full med kaktusar, etc.


Den andra befrielsen består i möjligheten att, trots instängd­heten, kunna föreställa sig världen annorlunda. Genom att filmiskt presentera olika yrkesgrupper och etniciteter på ett liknande sätt, är det som om det pågår ett kollektivt uppror.

Ändå kan jag inte låta bli att föreställa mig hur tysken Rosefeldt förklarade denna djur- i-bur-estetik inför de asylsökande som enligt informationstexten är verkets skådespelare, och rimligen fått någon form av arvode: ”Ni får betalt för att visa hur den rasifierade arbetsmarknaden som ni gestaltar upprätthåller de rika medborgarnas friheter, samtidigt som ni bidrar till reproduktionen av ­konstens autonomi, genom att ­ironiskt bejaka ett samtida kapitalistiskt produktionsätt och därmed rikta uppmärksamheten mot vad som gör konstverket möjligt. ­Ställer ni upp?”


En annan bild av den andres identitet skildras i Hanne Nielsen & ­Birgit Johansens videoinstallation Drifting (2014). Verkets form för formellt tankarna till både Petra Bauers Der Fall Joseph (2003) och Eric M Nilsson & ­Tobias Jansons ­Nebulosan (1999). Drifting skildrar den lakoniska jakten på vem den man, som hittas ensam på en flotte i Skagerak, verkligen är. Är han spion, flykting, terrorist eller bara en hägring? Oavsett ­vilket är han alltid en brist som för berättelsen framåt.

För fyrtio år sedan inledde Martha ­Rosler sitt ikoniska fotomontageprojekt Bringing the war ­home: house beautiful, där hon lät nyhetsfoton från USA:s krig i Vietnam ta plats i ­interiörbilder av amerikanska hem. Camp kitchen (2014), Nielsen & Johansens videoinstallation högst upp på Röda sten påminner starkt om Roslers verk, men förstärker relationen mellan motivet av kämpande kvinnor i kök och kriget.

Kanske kan vi faktiskt tänka på denna marginella förändring av Roslers idé som en feministisk impuls att, snarare än att heroiskt försöka skapa något helt nytt, tydligt bygga vidare på andra feministiska konstnärers gärningar i kampens tjänst?


Visst kan det tyckas duktigt att ­fokusera på så kallade ”relevanta ämnen”, men faktum är att det lika gärna kan läsas som olika sätt att vårda konstens möjligheter att förskjuta och negera dominerande föreställningar om den tid som är vår. Helt klart är i alla fall att Röda sten outtröttligt försöker ­göra just detta.

FAKTA

KONST

» Julian Rosefeldt

» Hanne Nielsen & Birgit Johansen

Röda sten

Till och med 9 april