Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Konst

HÄR LYFTER TAKET

Monika Nyström, ur   Monika Nyström, ur "Skymning".

    Nej, det märks inte den här gången heller. Ljuset har återvänt, vintern påbörjat sin avveckling och våren sin entré. Detta - det vi alla vet men inte känner - betonas alldeles ypperligt när Göteborgs konsthall nyöppnar efter en lång och stängd höst med Skymning, en stor ljusinstallation signerad Monika Nyström.

Inför ett konstverk så till synes enkelt men bottenlöst komplicerat går det ofta att nysta från flera håll. Titeln kan ge någon ledtråd: frånvaro av ljus, början till ett utslocknande, kulturskymning - men förstås också romantikens långa blå skymning, stämningsfullhet. I utställningen finns ett antal delar som lätt låter sig beskrivas: en samling vykort från konstnärens farmors resa i Sydamerika strax före första världskrigets utbrott, fyrtio år gamla, upphittade, fotografier från upparbetningsanläggningen Studsvik, samt en serie målade ortsnamn från farmoderns hemresa.

Ortsnamnen, lätt igenkännbara eller helt utan fäste i ens inre kartbok, blir belysta av ultraviolett ljus vilket får de versala och kompakta bokstäverna att pendla mellan lyster och stumhet. Eftersom inget annat ljus finns i större delen av konsthallen blir de mer och mer lysande i takt med att, just det, skymningen faller. Då viker också Studsviksfotografierna undan in i det grå, in i det oupplysta.

 

    Ljus, tid och rum tvinnas samman i flera led: det stora tidsspannet (de många skymningarna!) och de stora avstånden både till och på en annan kontinent samverkar med drömmen om det tämjda ljuset, den kontrollerade kärnenergin: en framtid utan problem. Utställningshallens förändringar i förhållandet till dagsljuset blir också en metafor för ett motstånd mot den konstvärld där den vita kubens kontroll fortfarande existerar. Här lyfter faktiskt taket och både farmor, Chile, inkaruinerna och blomsterförsäljarna finns i ett universum som rör sig samtidigt som de vita rockarna i Studsvik. Trots att ljuset och tiden och rummet inte kan annat än hänga samman öppnar sig på konsthallen små sprickor där något helt annat händer. Det där andra som utgör konstens försprång framför de flyende orden.

Ulrika Stahre
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet