Påven håller tummarna för att inte hamna i helvetet

Anders Paulrud ser Bacon – mellan det gudabenådade och det skitiga

1 av 2 | Foto: claude mercier © The Estate of Francis Bacon/Adagp
Påveporträtt, efter Vélasquez, 1959. (Bilden är något beskuren.)
KONST

Francis Bacon är en av vår tids stora målare. Man bör se honom som en transportör, "ett mellanöga" som med alternativ blick, hänsynslös och vacker, tar emot bilder som han sen målar åt oss.

Nu visas en stor samling av Francis Bacon på Musée Maillol i Paris, bara den värd en resa. Här finns bland annat fem stora triptyker, de egendomliga påveporträtten, och mycket som konstnären själv kasserade, också verk som hittills varit gömda hos privatsamlare.

Här kan man se de målningar han gjorde under gång, kampen i att måla alldeles ensam och utan facit. Ett öppet sår som aldrig läker. Kroppar i upplösning, eller förvridna i smärta. Och här finns alla hans "käftar": Stängda som på dödsmasken, eller käftarna sekunderna före skriket. Och de öppna käftarna, desperata - som skrek de just nu.

Aldrig ett leende, aldrig ett skratt. Människorna är slagna, nere för räkning; människor på alla fyra - som djur. Det är målningar med stark närvaro, alldeles före då det köttsligt och anatomiskt konkreta övergår i abstraktion.

Det är lätt att se motsägelserna hos Bacon. En ateistisk anarkist som hela tiden målar korsfästelsen och påvarna - penseldragen mot Gud. Och så det andra livet, det syndiga, solkiga och trolösa livet.

Mycket har skrivits om Francis Bacon: brottet med föräldrarna, tiden i London som 16-åring, åren i Berlin då han blev homosexuell, Paris där en utställning av Picasso uppmuntrade honom att fortsätta måla, de ständiga resorna till spelborden i Monte Carlo, Tanger" och de uppslitande kärleksaffärerna med olika män. Han dog 1992 i Madrid. Av en hjärtattack.

Nog om detta.

Hans målningar lever. De gungar våldsamt mellan heligt och profant. Och de ställer de allra svåraste frågorna: är en korsfäst kropp mer helig än en kropp under ett samlag? Och hur profan är en påve som inte knäpper händerna utan håller tummarna för att inte hamna i helvetet?

Bacons målningar är gjorda mellan det gudabenådade och det skitiga. Men de är, det är jag alldeles övertygad om, tillkomna i kärlek. Och inne i dessa mästerverk finns alla de andra orden så intimt förknippade med kärlek: kropp, kön, kamp, känslor, kuk, konflikt"

Konst

Anders Paulrud