Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Konst

Förlorad i konsten

    Grupputställningar är sannerligen en svår konst. Är temat för starkt reduceras verken till illustrationer, är temat för svagt förlorar de sitt existensberättigande. Det är därför mycket befriande men också intellektuellt utmanande att komma till Malmö konsthall som visar fyra konstnärer som inte har det minsta med varann att göra. Det gäller vår internationella stjärna Johanna Billing, den tyske konceptkonstnären Josef Strau som blivit kultförklarad för sina obegripliga text- och lampkollage, den danske ekotrendige konceptmålaren Sergej Jensen som målar med dukar, lapptäcken och flaggor, och den tyska installationskonstnären Isa Genzken som ställt en mängd bambuskott på konsthallens tak så att det ser ut som att konsthallen bokstavligen drabbats av en ”hårresande” upplevelse.



    Och visst finns sambanden här för den som vill leka detektiv i denna icke-grupputställning. Utgår man från Johanna Billings loopade videofilmer som pendlar mellan social alienation, ritualiserade umgängesformer och återfunnen framtidstro i musikens återuppbyggande kraft, finner man den typiska kampen mellan tro och tvivel, nostalgi och utopi som kännetecknar 70-talisterna, inklusive mig själv, men också mycket av den konst som visas nu för tiden i de internationella finsalongerna.

Billing är och förblir ojämförlig i sin skildring av skärningspunkten där intern konflikt möter samhällelig, där utdragna ögonblick spelas ut i historiskt laddade rum. Where she is at som skildrar en kvinnas stillsamma kamp med sig själv, sin rädsla att hoppa från hopptornet i en nedläggningshotad norsk fritidsanläggning, Magic Loss, som framställer en mekanisk utflyttning av en frånvarande persons tillhörigheter och Magical World, som visar en kroatisk barnkör sjunga en sång om oviljan att vakna upp ur en magisk dröm, är vid det här laget obestridliga klassiker, perfekta projektionsytor för var och ens privata historia. Om det finns något relationellt i Billings verk så är det just denna narrativa och känslomässiga minimalism som inbjuder betraktaren att samverka med verket.



    Tyvärr får jag inte samma känsla av att gå omkring bland Sergej Jensens minimalistiska dukmålningar eller Josef Straus labyrint av fiktionaliserade vardagsföremål. Båda tycks vilja framställa loppmarknadsestetiken som en revolutionär subkultur, men referenserna till såväl Swedenborg, Kirkegaard, écriture automatique och tungomålstalande ger ett förvirrat intryck. Detta gör inte desto mindre utställningen till en labyrint av tider och uttryck väl värda att gå förlorade i.

Sinziana Ravini
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet