En moders död blir stillsam konst

Sophie Calle skildrar moderns dödsbädd

KONST
Ur installationen "Rachel, Monique" av Sophie Calle.
Ur installationen "Rachel, Monique" av Sophie Calle.

Under hela sitt liv önskade Sophie Calles mor att få bli ämne för sin dotters konst. Först när hon låg på sin dödsbädd, bestämde sig Calle för att montera upp sin kamera. Äntligen, sa modern, Monique Sindler. Installationen visas i Palais de Tokyos råa betongkällare, under rubriken Rachel, Monique. Här finns, bland annat, fotografier från moderns liv, bilder och filmer från nordpolen dit Monique alltid velat resa (och där Calle låter begrava hennes smycken), en film av moderns sista stunder på dödsbädden, listor över allt det hon gjorde, sista lästa bok, sista måltid. Och en dokumentation över en resa till Lourdes, som Calles medium föreslår, men som naturligtvis inte hjälper någon.

Lite här och var är ordet ’souci’ inristat, vilket var moderns sista ord om att dottern inte skulle oroa sig. Med en stillsam humor och en saklighet som hela tiden håller subjektet i fokus, bidrar allt från som det stora egendomliga giraffhuvud Calle installerade i sin studio som ett slags vakande varelse över den karga miljön i lokalen (som erinrar om en ovårdad gravplats) till känslan av ett slags hänsynslöshet fylld av hänsynsfullhet.