Vågspel i Istanbul

Den anspråksfulla biennalen flyttar ut på öarna i Svarta havet för att söka havets ursprung

TROTSKISM Adrián Villar Rojas skulpturer ”The most beautiful of all mothers” i vattnet nedanför Lev Trotskijs villa utanför Istanbul.
TROTSKISM Adrián Villar Rojas skulpturer ”The most beautiful of all mothers” i vattnet nedanför Lev Trotskijs villa utanför Istanbul.Foto: SAHIR UGUR EREN
KONST

Årets biennal i Istanbul är curaterad av Carolyn Christov-Bakargiev,som fick sitt stora genombrott med Documenta i Kassel 2012. Det var en utställning som samlade upp mycket av det intresse som utvecklats kring en värld där människan inte längre står i centrum och där växters och objekts förmåga att handla inte längre avfärdas som hittepåanimism.

Istanbulbiennalen har fått namnet Salt water: A theory of thought forms och bygger vidare på detta projekt om än i ett helt annan politiskt och historiskt sammanhang. Saltvatten ska här förstås som Bosporen, floden som binder samman Asien med Europa – Svarta havet med Medelhavet i Mellanösterns utkant. För första gången har också stora delar av utställningen flyttat ut på öarna i detta kritiska vattendrag.

Men Christov-Bakargiev vore ­inte Christov-Bakargiev om det inte också handlade om livets ursprung och vattnets egen sätt att vara med och skapa världen.

1901 gav teosoferna Annie Besant och Charles Leadbeater ut boken Thought-Forms. Härifrån kommer inte bara den andra delen av biennalens titel, själva boken om tankars materialitet ingår också i den del av utställningen som kallas Kanalen, ett rumsligt montage på Istanbul Modern som påminner om det rum som Christov-Bakargiev kallade Hjärnan på Documenta.

Christov-Bakargiev curaterar nämligen inte utställningen, hon insisterar på att ”drafta” den, och för att motivera urvalet gör hon en liten utställning i utställningen i stället för att skriva en utställningsdeklaration. Över 200 deltar, konst av konstnärer blandas med Karl Blossfeldts jugendlika växtfotografier, Lacans skisser och Vilayanur S Ramachandrans spegellåda från 1993, det objekt som kanske är mest omtalat i dagens diskussion om neuroplasticitet, och möjligheten att ­behandla fantomsmärtor i kroppsdelar som inte längre finns.

Om det finns en vägledande figur som styrt presentationen så är det vågformen. Ibland handlar det om funktioner i hjärnan och ibland om elektromagnetiska rörelser, Ibland om en atmosfärisk anomali, som i den norska matematikern Fredrik Carl Mülertz Størmers (1874-1957) foton av det nordiska ljuset, och ibland om kraften i dagens ”flyktingströmmar”, och så vidare. Till och med blodets ström är med på ett hörn. I Heather Phillipsons fantastiska installation Un/fit for feeling i The House Hotel Galatasarays källare har det mänskliga hjärtat fått en egen röst i en installation som blandar basketballromantik med internetkitsch.

Nedanför Lev Trotskijs gamla villa på en av Prins­öarna har Adrián Villar ­Rojas, som nu är aktuell på Moderna museet i Stockholm, uppfört The most beautiful of all mothers, en spektakulär skulpturpark i vattenbrynet med allehanda skulpturer av exotiska djur, vilka bär på andra djur och på bråte från havets historia.

Ni fattar, för årets Istanbulbiennal är livet för kort för att spara på anspråken. Och med tanke på den politiska situationen i regionen är bara detta en befrielse.

FAKTA

KONST

Salt water

14:e Istanbulbiennalen

Till och med 1 nov

Fredrik Svensk