Krönika

Åsa Linderborg

Kultur

Primegate och känslan att sätta på sin fiendes hustru

"En kapitalets våta makt-
demonstration i lönndom"

r några veckor sedan avslöjade Aftonbladet att Svenskt Näringsliv avlönat en handfull socialdemokrater med uppdrag att vrida arbetarrörelsen åt höger. Utgiften på fyra miljoner kronor kan tyckas onödig. Det är ju knappast så att Svenskt Näringsliv behöver de här medelålders SSU-grabbarna; socialdemokraterna är sedan ett par decennier ett borgerligt parti bland de andra. Investeringen måste ha syftat till att stilla andra begär än rent ideologiska.

Kanske handlar det om en inre tillfredsställelse. En kapitalets våta maktdemonstration i lönndom. Som att sätta på sin värsta fiendes hustru. Med ett varggrin glider man upp på gatan i sin BMW X5, passerar huset, och njuter av vetskapen var man just sprutat sin säd. Din dumma djävel! Likväl är avslöjandet om ”Primegate” sensationellt, och möjliggjordes för att någon eller några haft civilkurage att demaskera taskspeleriet. Och nu letar man namnet. Inte bara inom Prime, vilket kan vara begripligt, utan även aktörer i media rotar och snokar. Vem är läckan?

Meddelarskyddet är en avgörande del i den byggnadsställning som upprätthåller demokratin. Det gör att vi alls kan ha en granskande samhällsjournalistik. Meddelarskyddet är inskrivet i tryckfrihetslagstiftningen och upprätthålls dagligen och stundligen genom praxis. Det är inte, som en del tycks tro, till för att medierna ska få scoop, utan för att den som saknar makt och inflytande ska kunna avslöja den som har makt och inflytande.

Det är därför förbluffande att Dagens Opinion och makthavare.se försöker ta fram uppgiftslämnaren bakom Primegate och dessutom skryter om sina efterforskningar. De här sajterna är politikens motsvarighet till Flashback: skvaller, spekulationer, smutskastning, skitprat. Det försåtliga är att de ger sig ut för att vara journalistiska produkter, när de i själva verket slår sönder knäskålarna på den seriösa journalistik som är förutsättningen för varje sund demokrati. Agendan är oklar och skiftar från skribent till skribent, men vad gäller Primegate är det tydligt att högersossar och

marknadsliberaler gemensamt statuerar exempel: den som avslöjar myglet ska hängas ut.

Man kan invända att ingen bryr sig om de här sajterna, men tillräckligt viktiga opinionsbildare läser dem. Och de är ett större tidens tecken. FRA blev inte bara ett repressivt redskap, det har verkat demoraliserande över hela linjen och tänjer gränserna på alla områden.

Ungern har sedan ett par veckor en ny lagstiftning som ger rätt att efterforska källor. Den amerikanska soldat som släppte filmen där en irakisk barnfamilj avrättas, riskerar dödsstraff. I jämförelse kan det smutsiga efterspelet till Primegate tyckas vara en futilitet, men allt hänger ihop.

Nästa vecka: Ulrika Kärnborg