ÅSIKT

Ska svarta stå ut med mer än judar?

Tintindebatten: Vi har särskild acceptans för rasistiska stereotyper av vissa

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Tintin i Kongo har aldrig plockats bort från barnbiblioteket i Stockholms Kulturhus, avslöjade Sveriges radios Medierna i går. Annan Tintin hamnade för en kort stund i flyttkartonger, men just det albumet har aldrig funnits där. Hur kunde då debatten handla om Tintin i Kongo? undrar reportern.

Ja, kanske för att Dagens Nyheter, som gav enormt utrymme åt saken den 25 september, talar med kulturhusets konstnärlige ledare Behrang Miri om just Tintin i Kongo. De pratar kort taget inte om nåt annat.

Många har viftat med den svenska yttrande- och tryckfriheten som stöd för att Tintin ska finnas på biblioteken. De som gör det kan juridiken dåligt. Det är ingalunda lagstiftarens mening att det ska vara fritt att sprida rasism – tvärtom. Tryckfrihetsförordningen gör halt vid "hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning".

Vi som försvarar Tintins plats på Kulturhuset måste alltså komma med andra argument.

Som historiker lärde jag mig värdet av att bibliotekens samlingar är så fullständiga som möjligt. Bara där kan årtusenden av mänskligt tänkande rymmas utan retuschering. Man behöver inte skylta med Tintin, men han ska finnas tillgänglig i magasinen. Liksom Pippi i Söderhavet. Eller den antisemitiskt anfrätta Oliver Twist.

Titlarna tillhör världslitteraturen, alla ska kunna ta del av och ställning till dem. Alternativet är att bara den som har råd att gå till bokhandeln kan bli fullt informerad om kulturhistoriens ideologiska vindlingar.

Värdet av två veckors debatt är att det än en gång visats att vi har en särskild acceptans för rasistiska stereotyper av vissa men inte av andra.

För ett par år sen plockade Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman bort en "antisemitisk" Rocky-strip av Martin Kellerman från nätet. (Trots att Kellerman snarare gjorde sig lustig över antisemitiska konspirationsteorier.) Den skulle aldrig publicerats, sa Wiman då.

Nu försvarar Wiman Tintin på Kulturhuset med argumentet att vi annars sviker det mångkulturella samhället, det behöver nämligen "friktion".

Den abrovinken kan man grubbla länge över. Hur mycket ”friktion” behövs för att ett mångkulturellt samhälle ska anses vara humant? Och varför ska det vara skillnad på vad svarta och judar ska tvingas stå ut med?

Tintin i Kongo, Nogger Black, en tårta på Moderna Museet, Play … kulturdebatten upprepas gång på gång på tryggt avstånd från flyktingbåtarna som sjunker i Adriatiska havet och de svenska somalierna som nobbas jobb på grund av sin hudfärg.