Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Musik

Bravissimo!

Lennart Bromander ser Claude Debussys opera ”Pelléas et Mélisande”

Camilla Tilling och Mattias Ermedahl i   Camilla Tilling och Mattias Ermedahl i "Pelléas et Mélisande". Foto: INGMAR JERNBERG

    Musiken i Claude Debussys opera Pelléas et Mélisande brukar beskrivas i måleriska termer: färger, nyanser, ljus, skuggor, skimmer, dunkel. Och det är svårt att låta bli. Efter några takter är man helt fångad av orkesterns fantastiska färgspel, där alla dessa klangskiftningar på ett lika svårbeskrivbart som suggestivt sätt skulpterar fram det både drömska och mycket konkreta triangeldramat på scenen.

Orkestern i centrum alltså, och i Göteborg har man kunnat återengagera dirigenten Emmanuel Joel, som i Karmelitersystrarna häromåret visade sig vara en ren mästare på det franska. Det bekräftas här med råge, och det är bara att än en gång salutera Göteborgsoperans orkester för en ypperlig insats.

    Den mångerfarne John Dew gör med Pelléas sin första uppsättning på en svensk scen, och han satsar på det sparsmakade, asketiska, där ett bord och några pinnstolar kan tjäna både som torn och grotta och där det lugna rörelsemönstret känsligt lyssnats fram ur musiken. Det gör inte föreställningen mindre suggestiv, även om Roland Aeschlimanns mjukt geometriska scenbild hade mått bra av en ännu aktivare ljussättning.

De två titelgestalterna sjungs och ageras med lika avmätt som intagande vokal klangkontroll av Mattias Ermedahl och Camilla Tilling, och som Pelléas gamle farfar Arkel (fadern ligger tyst och sjuk i bakgrunden och har ingen ljudande roll i operan) har Mats Almgren fint hittat den rätta balsamiska basklangen.

Pelléas bror och tillika Mélisandes make, den svartsjuke Golaud, blir dock scenisk centralge-stalt i Göteborg, och det kan inte gärna bli annat, när man har en Golaud med så stark scennärvaro som Urban Malmbergs. Han mejslar ut den plågade och plågande Golaud i varje rörelse och varje replik, och det med en lika pregnant som väl-klingande baryton. Malmberg är i Sverige fortfarande mest känd som en av gossarna i Ingmar Bergmans Trollflöjten men har haft en framgångsrik internationell karriär sedan dess.

Detta är första gången på över tjugo år han står på en svensk scen, och på en intervjufråga varför, svarade han att ingen frågat honom. Den försummelsen är ju ett rent tjänstefel av svenska operachefer, och jag vill omgående höra och se mycket mera av denna storartade scenartist.

Lennart Bromander
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet