ÅSIKT

Voffor gör di på detta viset?

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jo, dans förväntas vara en särdeles skön och eterisk konst. Går man på modern dans eller balett kan man koppla av och vara alldeles säker på att befinna sig på den goda smakens planhalva. Men nu går man inte ens säker på Dansens hus i Stockholm. Hum, hum de som far våldsamt fram säger programmet och publiken till Modern jazz dans ensemble är ung och förväntansfull men det som bjuds, ja, man måste faktiskt tvivla på om det är på allvar.

Rök i lokalen och smal ljusglipa in under sidoväggen. Dansarna slänger sig sidledes in på scenen, men där visar de sig inte ha mycket att göra. Det ska handla om troll och full fart på svensk mytologi men det liknar mest Simpor och Grodfötter med tofsar, vindande ögon och slamsor. Visst ylas det vilt ur trutar och klås i underliven så det står härliga till. Men trägen riverdance, taktfast stomp och snyftande Lejonkung är vad koreografin, signerad Jan Åström, Roger Johansson och Charles Moore, presterar till olika spår av etno-igenkännbar musik.

Det är faktiskt riktigt uselt. Hur mycket än dansarna vibrerar med kanintassarna i luften och anspelar på djupkontakt med moder jord, blir det mänskligt konstnärligt inte mer än det föga angelägna mötet mellan goddag och yxskaft.

Barbro Westling