ÅSIKT

Ett annat Stockholm

1 av 2
Riddarholmskanalen i dag - och 1862. Bilder ur "Stockholm - en resa i tiden".
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det är Stockholm, visst. Men alla människor på bilderna är döda i dag, till och med snorungarna utanför träkåkarna på Maria Högbergs gata, och mycket är borta: spårvagnarna, många av de vackraste husen, fiskeskutorna... och roddmadamerna, kuskarna, redaktörerna...

Det känns alltid litet vemodigt att läsa de där Stockholmsböckerna med bilder från förr och nu: vår stad - och ändå en annan.

Fulare i en del, kanske bättre i en del. Mycket av den öppna slummen har försvunnit och de sämsta rucklen har blivit kulturarbetarbostäder. Det luktar bilavgaser på gatorna, inte hästskit och avlopp. Och vattnet har blivit renare, fast det syns mindre under alla trafikleder.

...med andra vandaler

Det där senare, att trafikapparaten får breda ut sig över vattnet, retar Svante Björkum, som samlat gamla bilder och tagit nya i sin Stockholm - en resa i tiden, från ett sekel till ett annat, just ute i ny upplaga på Prisma.

Särskilt upprörd är han över den sexfiliga motorväg som skiljer Gamla stan från Riddarholmen - och som kan komma att breddas med ett tredje järnvägsspår. Och han erinrar om "en av våra legendariska arkitekturvandaler", Per Johan Ekman, som 1872 förslog att man skulle klara trafiken genom att dra en tunnel genom Riddarhuset: "Endast den alltför breda vestibulen skulle behöva offras", sa han som tröst.

Idioterna är eviga, i alla fall.