ÅSIKT

Houellebecq & söner

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I en artikel i The Guardian härförleden förklarar Michel Houellebecq varför han föredrar kloning. Han beskriver sina känslor inför sin son och erkänner att de är sina egna drag han äls-kar mest i sonen, även de hos hans egen (avskyvärde) far han ser gå igen. Inför det främmande och autonoma hos barnet känner han mest sorg.

I Elementarpartiklarna lät ju Houellebecq en ny klonad (alla lika) människoart helt fredligt ta över jorden 2020. I verkligheten, så fort det är tekniskt möjligt, vilket han bara tycks se som en tidsfråga, kommer alltså Houellebecq själv att skaffa två, tre små kloningar. Han ser det som ett slags överlevande.

Som en god far kommer han att ge dem bra utbildning. Det han undrar över är om de små, som ju kommer att börja sitt liv i kontrollerade burkar, ska sakna den mjuka, varma livmodern och få samma smak "för fittan" som hans själv. Det finns ju så få, ofarliga glädjeämnen i världen, påpekar han, redan lite nostalgisk.