ÅSIKT

Knark, knarken, knarket...

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

När jag såg mig själv i tv-programmet Värsta språket beträffande ordet knark blev jag förstås glad. Men jag mulnade strax när Fredrik Lindström konstaterade att Paul Andersson och jag inte hade uppfunnit ordet knark eftersom det fanns tidigare.

Det visste vi också, som i pilleknarkare och andra sammanhang. Men det var vi som hittade på att ANVÄNDA ORDET KNARK OM KNARK.

I boken Kärlek i Europa (1981) berättar jag hur och varför vi kom fram till det, år 1950 i baren la Reine Blanche vid Boulevard Saint Germain. I första upplagan av min bok Rapport (1969) som handlar om min narkomani kallade jag knarket för knarken i singularis. Eftersom det var vårt eget ord fanns inga regler att följa.

Sedan tog massmedia över med sin grammatik och de bytte mitt realgenus till neutrum. I de följande pocketupplagorna av Rapport ändrade också jag i korrekturen, rättade jag mig efter övermakten.

Birgitta Stenberg