ÅSIKT

Tänk om han valt Schubert!

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Nicole Kidman i "Timmarna".
Nicole Kidman i "Timmarna".

Philip Glass är en av nutidens ytterst få tonsättare vars musik är verkligt kontroversiell. Somliga älskar den, andra avskyr den och ingen är likgiltig. Michael Cunningham, som skrev romanförlagan till filmen Timmarna, beundrar Glass och blev lycklig när Glass sa ja till att skriva filmmusiken. Det kan man läsa i text-häftet till den cd med filmens soundtrack som nu utkommer till filmens premiär (Warner Classics).

När Cunningham skrev romanen lyssnade han inte till Glass musik utan till Schuberts stråkkvartett Döden och flickan. Aj tusan, tänker den som inte hör till Glass fanklubb, den kvartetten hade ju fungerat mycket bättre till Timmarna! Schuberts musik skulle ha förstärkt och förtätat dessa fascinerande kvinnoporträtt.

Nu har vi i stället fått drömskt monotona klangmattor, där mestadels g-moll-treklanger upprepas i oändlighet. Det bidrar till att skapa ett enhetligt stämningsfält åt de tre separata handlingsplanen i filmen - men framhäver också det estetiserande draget i Stephen Daldrys film.

Lennart Bromander