ÅSIKT

Medelklassens våndor

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Anna-Karin Eldes serier är som gjorda för mig: singelfeministkvinna strax under trettio. Som gjorda för att jag ska skratta åt medelklasshelvetets fasor (grubblandet på nätterna över skorna man inte köpt), känna igen mig i de ironiska samtalen med väninnorna (”Vad sägs om ett glas arsenik till?”) och våndan över att tonårskroppen försvunnit (”Vem fan är intresserad av själen? Jag vill ha en snygg rumpa”).

Men, när jag bläddrar i nya pocketutgåvan där W&W samlat Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem och Var ska man lägga näsan om inte i blöt? tröttnar jag efter några sidor. ”Visst är det precis så här livet är”-känslan blir alldeles för förutsägbar – och medelklassvånda är tråkig även som serie.

Lena Sohl