ÅSIKT

Farligt begåvad

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

"Det kan vara farligt att vara framsynt och begåvad", skrev Birger Norman när Kaj Andersson 1965 avpolletterades från sitt sista heltidsjobb, som redaktör för Sociala meddelanden.

Jodå, Andersson var för begåvad - och vild - för många under den långa karriär som Per Schwanbom förtjänstfullt berättar om i boken Hon gjorde tidningar med själ (eget förlag). Kaj Andersson började sin journalistbana som 18-åring på Social-Demokraten (med Hjalmar Branting och sedan Per Albin Hansson som chefredaktörer).

Där skar det sig så småningom, varför hon gick till Tidevarvet för att sedan under fem år göra estetisk och intellektuell revolution på Morgonbris. Sedan s-kvinnorna fått nog fortsatte hon via frilansliv till Hertha och när inte det gick längre blev det luft i luckan på Socialstyrelsen och dess tidskrift.

?en riktig förebild

Kaj Andersson var stark och målmedveten (vilket fick paret Myrdal att döpa första dottern till Kaj) och tänkte fritt, alldeles för fritt ibland för att passa den rörelse hon ville tjäna. Hon var en arbetsnarkoman och det blev aldrig av att skaffa man och barn.

Som pensionär engagerade hon sig bland annat för A-pressens överlevnad och hon var en av kritikerna när den närmast dödfödda nya Stockholms-Tidningen lanserades.

In i det sista var hon en strulig intellektuell som aldrig passade sossetopparna. Men hon jobbade för Saken, vare sig de ville det eller inte.

Kaj Andersson känns som en god förebild i dag - och berättelsen om henne kan också fungera som påminnelse om att socialdemokratins presspolitik har varit - och är - något annat än just framsynt och begåvad.