ÅSIKT

Språket ett fängelse

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Efter 120 ganska tråkiga sidor om Bellman i Lyrikvännen (6/03) får jag äntligen andas frisk luft när John Swedenmark skriver om Göran Sonnevi. Swedenmark skriver om orden i en tvårading ur Dikter utan ordning. Hur de korresponderar mot varandra, hur de låter, hur orden bär något annat, något större"

"Jag upprepade mig stammande / Jag blev språket"

Jag har bara en fråga. Varför blir Sonnevi "språket" och inte "språk".

Det finns något väldigt klaustrofobiskt i den raden. Språket är ett fängelse, språk är öppenhet, vidd. Eftersom han använt sin poesi för att tala om världen, politiken - så blir också språket det fängelse där han sitter av sin skuld.

Eller?