ÅSIKT

Mer om svamp

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det finns de som klagar på svampbrist i skönlitteraturen (se notiser i Aftonbladet 7 jan ). Men det finns faktiskt mer läsning än Marie Hermanssons Svampkungens son. Här ett par tips:

De plockar hos Tolstoj

Visst finns det svamp i världslitteraturen! Mitt favoritställe i Tolstojs Anna Karenina handlar om en svamputflykt. Sergej Ivanovitj och Varvara Andrejevna (Varenjka) heter två sympatiska gestalter i romanens marginal. Han är välbeställd änkling med två barn, hon föräldralös av god familj men utan pengar. Vänner och släktingar ser dem som ett idealiskt par och väntar otåligt på att han ska fria. Att så ska ske väntar också både hon och han på. Vid en svamputflykt verkar rätt tillfälle ha infunnit sig. När de tu kommer ifrån det övriga sällskapet känner båda på sig att nu är det dags.

... men det räcker inte

Sergej Ivanovitj tar också mod till sig men till sin egen förvåning hör han sig själv säga:

” – Hur kan man säkert skilja på en champinjon och en strävsopp? Varenjkas läppar darrade av sinnesrörelse, när hon svarade:

– Hattarna ser nästan likadana ut. Det är bara på foten de är olika. Och så snart dessa ord var sagda förstod både han och hon att allt var förbi, att det som skulle ha sagts nu aldrig skulle kunna sägas.”

De må finnas djup sympati och lämpligast tänkbara praktiska omständigheter men finns ingen riktig kärlek räcker känslorna bara till svamp. Menade nog Tolstoj.

Svampinjoner hos Fröding

Apropå Skriet från svampmarken: Svamp har aldrig ingått i svensk husmanskost, folk har varit misstrogna mot ”komat” (till skillnad från vad som gäller i Östeuropa, där svamp är en del av basfödan). Därför är det kanske inte så konstigt att svamp är sällsynt i svensk litteratur. Misstron återspeglas i Frödings lilla värmländska historia Svampinjoner (ingår i  Räggler å paschaser).

... svamparna och klimatet

Det var när Johan Tell den 17 december 2006, i den då rådande ”ovintern”, kunde plocka kantareller i den sörmländska skogen som han tänkte: ”Det är dags nu. Dags att göra något för miljön.”

Den globala uppvärmningen måste helt enkelt stoppas, även om det går ut över julkantarellerna.

Tell gick hem och skrev den begåvade och förtjusande lilla boken 100 sätt att rädda världen ... (Bonniers), som just kommit ut i miljövänlig pocket.

Här finns tips om hur vi alla, i vår vardag, kan bidra till att rädda klimatet: köp begagnat, stanna hemma, bråka med politiker och 97 idéer till.

Själva har vi köpt en solcellsficklampa av Johan Ehrenberg på ETC. Nu går vi vidare.

Lennart Bromander, Barbro Nilsson, Aftonbladets kulturredaktion