ÅSIKT

Kampen fortsätter

Demonstrationståg under gruvstrejken i Kiruna som startade för 40 år sedan idag.
Demonstrationståg under gruvstrejken i Kiruna som startade för 40 år sedan idag.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

9 november 1969, Palme just tillträdd, folkhemmet stod som starkast. I gruvstrejken kläddes det av in under blåstället; klassklyftorna bestod, mitt i och bokstavligen under välfärdslandet. Strejken blev vild, men bar frukt i sjuttiotalets reformer.

Att det var när den fackliga styrkan var konsoliderad och industriarbetarklassen fortfarande växte som detta mäktiga rop på människovärde restes är ingen slump. Slagna människor gör sällan revolt. Revolten kommer när man rätat på ryggen och väntar på mer; sin beskärda del. När man har ork att kräva.

Bilderna i Sara Lidmans och Odd Uhrboms Gruva och filmen Kamrater, motståndaren är välorganiserad, visar att mycket återstod efteråt. Mycket av det blev sedan aldrig gjort. Krisen kom i vägen.

De klassiska orden från strejkfilmen, från ett av alla dess möten, orden som stockar sig i halsen på mannen som kanske aldrig talat förr: ”Gubbar, gubbar, det handlar om människovärdet”.

Den som tror att detta gamla samhälle är borta kan betänka att de senaste fem åren har 70 byggnadsarbetare dödats i arbetsplatsolyckor. I grunden är det alltid människans värde och människans pris det handlar om. Ska priset vara högt eller lågt?

Vad är en människa värd?

Vad får hon kosta?

I dag hörs den rösten nedanför byggnadsställningen och i de sjukas kö till arbetsförnedringen.

Daniel Suhonen