Friskt och fyndigt

LENNART BROMANDER har sett Richard Wagners ”Siegfried”

TEATER
Tina Kiberg – vokalt imponerande i ”Siegfried” på Köpenhamnsoperan
Foto: MARTIN MYDTSKOV RØNNE
Tina Kiberg – vokalt imponerande i ”Siegfried” på Köpenhamnsoperan

Med Siegfried har ”The Copenhagen Ring”, som man stolt kallar den, nått fram till del tre. Wagners enorma tetralogi flyttar därmed över till det nya huset med dess suveräna tekniska resurser. Komplicerade scenbyten sker med stor elegans på nolltid. Det, liksom den fyndiga scenografin, bidrar starkt till det som är den stora kvaliteten i Kasper Bech Holtens Ring, dess friska teatralitet.

Här byggs spännande, relevanta och livfulla scener upp, som i Vandrarens (Wotan) möte med Erda. Vanligtvis ett statiskt intermezzo men här en stor scen, där Wotan väcker upp den gamla trötta damens livsandar. Det ger en viktig bakgrund till hela historien och en möjlighet åt den lysande Susanne Resmark att skapa en intressant och mänsklig rollgestalt av Erda.

I slutscenen får också det vokalt imponerande paret Stig Andersen och Tina Kiberg med charm gestalta sin utveckling från den ömsesidiga upptäcktens blyghet och förskräckelse till himlastormande åtrå. Den alltid lika minutiöst sceniskt arbetande Bengt-Ola Morgny är trovärdigt vardaglig som den lömske Mime.

I sin ringexposé över 1900-­talets historia kommer Holten med den unge rebellen Siegfried förstås till 1968, men han aktar sig klokt för beskäftigare tidsmarkörer. I februari 2006 får vi se hur världen och århundradet går under i Götterdämmerung.

Lennart Bromander