Snabb- teater

TEATER

■ ■Vår dramatiker i Paris; så kan man sammanfatta Dramatens i förra veckan utlagda beställning till husdramatikern Lucas Svensson. Paris på onsdagen, pjäsleverans söndag och premiär i går i Tornrummet för Le week-end, som är ett försök att låna reporterns villkor vid författandet av en pjäs i aktuellt ämne, kravallerna i Frankrike.

Naturligtvis handlar det inte om någon fullskalig föreställning, utan om en läsning. De sju skådespelarna sitter runt ett bord belamrat av Perrier-flaskor, böcker och franska tidningar. Röster och citat från diskussionerna i Frankrike korsas med dramatikerns personliga intryck från såväl Paris, som från möten och besök i de tack vare media ökända förorterna, la banlieue.

Det är också just medias rapporter som Lucas Svensson söker hitta en motvikt till. Den dramatisering som numera sker i nyhetsrapporteringen kräver, paradoxalt nog, att en händelse avdramatiseras för att den ska kunna framträda i egen rätt. Således finns här fler frågor än svar, liksom humorn samsas med allvaret.

De mest fåordiga, Sarkozy med sina invektiv (slödder!) respektive Hamadi Khemiri som förortsrepresentant, banlieusard, och egentlig huvudperson, fungerar som konfliktens poler. Mellan maktens och protestens våld finns retoriken, alla de ord - och fransmännen vet att använda dem -som söker förklara, förstå och förändra.

Den dryga timmen korta läsningen är en dramatisk ansats, något som de medverkande skådespelarna vet att utnyttja till fullo. Thomas Hanzon, Elin Klinga

eller Inga-Lill Andersson verkar umgåtts med texten betydligt längre än de fåtal timmar som kan ha stått till förfogande.

Och Lena Endre är som elektrisk. Hon skulle kunna läsa métrons tidtabell mellan l´Assemblée National och Clichy-sous-Bois så att Sarkozy avgick av pur beundran.

Le week-end läses åter i kväll.

Claes Wahlin