Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Teater

Stentajt, mörkt, roligt!

Ur ”Roberto Zucco” på Malmö Stadsteater.   Ur ”Roberto Zucco” på Malmö Stadsteater. Foto: PETER WESTRUP

    Roberto Zucco på Intiman i Malmö är en fullträff. Bernard-Marie Koltès drama som tar avstamp i seriemördaren Roberto Succos härjningar på 80-talet är extremt välskrivet men inte enkelt, där det ringlar runt i ett kompakt mörker. Det hade varit lätt att gå vilse och hamna i de kyliga utmarker där dramatiker som Fassbinder ibland rör sig. Men regissören Moqi Simon Trolin låter skådespelarna veckla ut sina figurer i textens drastiska, inlevelsefulla humor. Resultatet är ett underhållande, stentajt samspel där alla för en gångs skull verkar dela en känsla av vilken värld de tillsammans gestaltar där på scenen.



    Det är inget muntert ställe. Roberto Zucco har rymt från mentalsjukhuset där han spärrats in efter att ha mördat sin far, och nu brusar blodet i ådrorna på honom. Man får ont i magen när oskulden själv, i Kajsa Ericssons hjärtskärande frihetslängtande gestalt, kärar ner sig i honom och beseglar sitt öde. ”Jag är förtappad, jag bestämmer själv numera” säger hon hoppfullt, men det är bordellen direkt. Systern och brodern som bevakat flickans heder är plötsligt förlorade utan sitt uppdrag.



    Det går liksom åt helvete hela tiden utan slut. Mördaren Zucco är hos Koltès en integrerad del av samhällslivet. Henrik Svalander gör honom till en egenskapslös dödsängel som driver runt i ett färgstarkt persongalleri. Fast den är svart som synden är föreställningen så rolig att skratten haglar. Teaterns gamla rävar Hans-Peter Edh, Lars-Göran Ragnarsson och Håkan Paaske är i sitt esse. Annika Lundgren åstadkommer underbara saker bara genom hur hon lutar sig mot väggar och hanterar en ölkran. Ewa Fröhlings rika bitch som desperat blommar upp under pistolhot blir en av många höjdpunkter. Susanne Karlsson är med sin rika och rörande tolkning av oskuldens storasyster ett meningsbärande nav i föreställningen.



    Att hon sedan är utstyrd i höga stövlar och rumpkort klänning belyser det som tyvärr är trist med själva pjäsen. Koltès påstår att alla är offer i en pervers patriarkal värld, men det är kvinnornas exploatering han njutningsfyllt frossar i, som en annan von Trier. Horor som oskulder är dömda till undergång, och den kvinna som inte passar in i de rollerna måste dö. Det är faktiskt unket.

Malin Krutmeijer
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet