ÅSIKT

Hitler litade inte heller på medier

Nazistiska Nordiska motståndsrörelsen är aktiva på gatan och på nätet
Nazistiska Nordiska motståndsrörelsen är aktiva på gatan och på nätetFoto: Lotte Fernvall / AFTONBLADET / 3226
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Heil Trump! Heil vårt folk! Heil seger!”
Talet av den amerikanske vit makt-ledaren Richard Spencer i Ronald Reagan Building i Washington var inte avsett för offentligheten. Men när tidningen The Atlantic publicerade en mobilfilm där de ungefär 200 deltagarna gjorde Hitlerhälsning blev det ramaskri.

Richard Spencer talade om glädjen över Donald Trumps valseger och om sin vision om ett homogent Amerika. Om att USA är de vitas arvslott - övriga hör inte hemma där.

”Mainstream media, eller vi kanske ska benämna dem på originalspråket tyska, Lügenpresse” sa han och log.

Det var inte särskilt subtilt - "Lügenpresse" var vad Adolf Hitler kallade fri media i 30-talets Tyskland.

”Gammelmedia mörkar”

När Aktuellt i veckan skulle diskutera misstroendet mot medier lät de en kvinna som är aktiv på nazistiska Nordfront vara sanningsvittne. Hon litade inte på "gammelmedia", sa hon.

Naturligtvis var det ett inte meningen av SVT att intervjua någon från den nazistiska miljön - och alla redaktioner gör fel då och då.

Men misstaget avslöjar förmodligen mer om drivkrafterna bakom misstron mot medier än hela den efterföljande debatten mellan SVT:s programdirektör Jan Helin och chefen för GP:s ledarsida, Alice Teodorescu.

Väloljad högerextrem kampanj

I december blev det ett herrans liv efter att Åhléns postat en bild i sociala medier av en svart pojke i luciakrona. Men det som först misstogs för en riktig folkstorm visade sig vara en väloljad högerextrem kampanj från den slutna Facebook-gruppen "Ordet är fritt!".

Gruppen, med kopplingar till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, är bara en av många i den rasistiska nätmiljö som ständigt försöker påverka medier och som systematiskt sprider en högerextrem världsbild på nätet.

Centralt i den politiska kampanjen är just föreställningen om att media ljuger - att det finns en sanning som makthavare i det fördolda förtiger.

Och sedan några år verkar det gå ganska bra.

Rök och speglar

Nyligen publicerade Institutet för mediestudier en antologi med rubriken Misstron mot medier där olika skribenter vänder och vrider på vad som egentligen hänt.

"Att det finns de som hävdar att medierna är partiska eller obalanserade åt det ena eller andra hållet behöver inte betyda att det är sant" skriver medieprofessorerna Jesper Strömbäck och Bengt Johansson.

Det fanns aldrig någon verklig folkstorm mot Åhléns Lucia och "folk" misstror inte alls "gammelmedia". Det är rök och speglar.

"Dagspressen och radio-tv som samhällsinstitutioner har legat på samma nivå i mer än tre decennier" konstaterar docent Ulrika Andersson och professor emeritus Lennart Weibull vid SOM-institutet, Göteborgs universitet.

Främst SD-väljarna

Om man läser Misstron mot medier framträder i stället bilden av att "folk" helt enkelt tycker olika. Misstron handlar framför allt om invandring och det är främst SD-väljarna som inte litar på medier.

Men vad är hönan och vad är ägget?

Blir man sverigedemokrat för att man misstror medier eller misstror man medier för att det ligger i SD:s ideologi att tidningar är "Lügenpresse"?

Om man ska vara ärlig litar SD-väljarna inte på något annan heller, varken på politiker, myndigheter eller på andra människor. Förutom främlingsfientligheten verkar bristande tillit till samhället vara kittet i rörelsen.

”Fake news”

Därför är det inte konstigt att den högerpopulistiska vågen sammanfaller med en kampanj mot medias trovärdighet i hela västvärlden. Donald Trump kallar all journalistik som inte gynnar honom för "fake news" och Ryssland bedriver aktiv desinformation, även i Sverige.

I USA har presskåren svarat med att göra vad de gör bäst: rapportera.

Washington Post har ett nytt motto: "Democracy dies in darkness", "demokrati dör i mörker", skrivet överst på förstasidan och allt fler amerikaner har börjat teckna nya prenumerationer på tidningar.

Att berätta sanningen är att slå vakt om demokratin.

Mediechefer vacklat

I Sverige känns det som att många mediechefer i stället vacklat. Det kan bero på att stora ledarsidor, som Expressen, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet länge propagerat för en världsbild där media mörkar.

När förre kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) berättade att hon läste hatsajten Avpixlat motiverande hon det med att medier förteg sanningen om invandringen. Hennes källa till det påståendet var skribenter på Expressens ledarsida.

Hon är nog inte ensam.

I debatten i Aktuellt verkade inte heller GP:s Alice Teodorescu veta skillnaden mellan nyhetsförmedling och opinionsjournalistik. En stor del av diskussionen om "mörkläggningen" kom därför att handla om Aftonbladets ledarsida.

Snurrigt

Resonemanget är ganska snurrigt.

Att driva en politisk uppfattning är syftet med en ledarsida. Och vår åsikt är att invandring, öppenhet och mångfald är bra för vårt land.

Om vår opinionsjournalistik bidrog till att Sverige 2014 och 2015 räddade fler än 250 000 människor på flykt är vi naturligtvis stolta över det.

Men att Aftonbladets ledarsida har drivit på för en generös flyktingpolitik och bekämpat rasismen är naturligtvis inget belägg för att nyhetsmedia skulle ha mörkat sanningen om invandringen.

Det saknas tvärtom helt belägg för en sådan mörkläggning. Enligt forskning har invandring skildrats genomgående negativt sedan många år.

”Fakta rinner av”

Men vad hjälper forskning när alla "vet" hur det egentligen är.

"För en sak förenar Axpixlat-läsarna, SD-svansen och paret Adelsohn-Liljeroth: fakta rinner av dem likt vatten på en gås." som tidningen Dagens Media buttert konstaterade i en kommentar efter Adelsohn-Liljeroths utspel.

Påståendet "media mörkar sanningen om invandring" är en politisk åsikt på samma sätt som "vi har för höga skatter" eller "Sverige har för höga löner" är det. Skillnaden är att alla omedelbart förstår att skattekverulans är moderat ideologi - inte objektiv sanning.

Den extrema högerns kampanj mot fri journalistik har inte bara blivit normaliserad - dess idéer är numera diskussionens utgångspunkt.

Det är den stora tragedin i denna debatt.