Krönika

Ingvar Persson

ÅSIKT

Dra in EU-bidragen till Polen och Ungern

Foto: Virginia Mayo / AP TT NYHETSBYRÅN
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det fanns en tid när nyheter om bråk i Bryssel möttes av en samstämmig kör här hemma. “Det är genom kriser unionen utvecklas” förkunnade politiker, näringslivsföreträdare och journalister med en mun.

Nu är det ingen som säger så längre, och det är lite synd. Med högerextremismen på frammarsch, Grekland åter på fallrepet och Brexit på väg skulle det behövas någon som trodde på samarbete mellan länder i den här delen av världen.

Inte bättre

Och inte har det blivit bättre under Europeiska rådets möte de senaste dagarna. Visst, stats- och regeringscheferna lyckades bestämma att polacken

Donald Tusk får fortsätta som ordförande i rådet, men sedan tog det stopp.
Efter beslutet blockerade Polens konservativa premiärminister Beata Szydlo - som för drygt ett år sedan ersatte Tusks partikamrat Ewa Kopacz - alla slutsatser från mötet.

Slutsatserna från ett rådsmöte är inte rättsligt bindande. Formellt betyder det den polska protesten alltså inte att viktiga beslut försenas. Men i verkligheten är det svårt att komma runt risken att hela samarbetet går i baklås just när EU verkligen har stora frågor att ta itu med.

EU har helt enkelt inte råd med något slags institutionell kris där inrikespolitiken i Polen tillåts obstruera unionens beslutsfattande.
Det finns påtryckningsmedel.

Fyra miljarder

Just Polen betalar till exempel varje år drygt fyra miljarder euro i avgift till unionen. Samtidigt får landet tillbaka mer än tretton miljarder euro i olika sorters stöd och bidrag. Ett ganska ordentligt netto.

Ungern, vars regering vill blockera ett gemensamt flyktingansvar, betalar drygt en miljard euro. Men landet får tillbaka fem och en halv miljard.

Som jämförelse betalar svenska skattebetalare drygt fyra miljarder euro till unionen, och Sverige får knappt en och en halv miljard i olika bidrag. Och stöden lär minska när Storbritannien är färdig med sitt utträde.

Så kan det inte fortsätta. Att EU använder resurser från rikare länder för att utveckla fattigare är nödvändig om samarbetet ska fungera. Men då kan inte länder som Polen blockera arbetet, särskilt inte på grund av en inrikespolitisk träta.

Det är faktiskt dags att sätta hårt mot hårt. Länder vars regeringar medvetet saboterar samarbetet i EU kan faktiskt inte räkna med att samtidigt kassera in en massa pengar från unionen.