Krönika

Eva Franchell

ÅSIKT

För politikerna är Selma en kostnad

Selma Lundmark förlorar all assistans.
Selma Lundmark förlorar all assistans.Foto: Marcus Ericsson
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Riksdagsledamöterna borde ha pratat om Selma, en liten flicka med en svår funktionsnedsättning. Hon var bara fyra år gammal när Försäkringskassan i höstas beslutade att dra in hennes assistanshjälp.
Hon kan inte prata, inte äta och hon kommer aldrig lära sig att gå.
Riksdagens hearing om assistansersättningen borde ha handlat om henne och alla andra funktionsnedsatta som behöver samhällets stöd. I stället handlade gårdagens utfrågning om kostnadsökningar.

Staten ska spara

Rätten till assistans beskrivs ju oftast som en utgift. Regeringens uppdrag till Försäkringskassan har varit att bryta ökningen av antalet assistanstimmar för att få ner kostnaderna. Man säger alltså nej till Selma för att staten vill spara pengar.
På gårdagens hearing bekräftade Försäkringskassan också att antalet funktionshindrade som får assistansersättning har minskat. Förlamade, blinda och barn som inte kan andas själv. Det är många som förlorat sin assistans när regeringen beordrat besparingar.
Staten har tjänat pengar, men frågan är då vem som ska betala för Selma och alla andra som faktiskt inte kan klara sig själv?

Vältrar över på kommunerna

– Vi tar alltid kontakt med kommunen, svarade Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler på hearingen.
Kostnaderna vältras i första hand över på kommunen. Försäkringskassan ringer och säger att nu får socialen ta över. Men kommunerna protesterar, de får ta miljonkostnader de inte alls budgeterat för och nu börjar även de säga nej till dem som ansöker om stöd.
Till slut återstår bara familjen, föräldrar till funktionshindrade barn eller barn till funktionshindrade föräldrar. Selmas föräldrar hoppas på kommunalt stöd, men de har sparat pengar för säkerhets skull.

Någon måste alltid betala

– Vi kanske måste köpa oss lite hjälp, säger Selmas pappa Jonas Lundmark. Många föräldrar tvingas gå ner i tid, en del byter jobb, andra tvingas säga upp sig. Det blir vi föräldrar som får ta kostnaderna.
Någon måste alltid betala, men det handlade gårdagens hearing inte om. Assistansersättningen har utretts på bredden och tvären, men det har hela tiden handlat om statens kostnader och påstått fusk. Ingen har utrett vad som händer med de människor som inte får någon assistans.
Man tror att just barn med stora medicinska behov riskerar att hamna utanför, men säker är man inte. Barnminister Åsa Regnér måste följa upp sina besparingar, hon borde försäkra sig om att inga funktionsnedsatta svenskar far illa år 2017.
Men i går var hon inte ens på hearingen. Hon fegade ur, men det är väl inte bara hon som skäms över den förda politiken, det gör vi nog lite till mans.
I vår förlorar Selma sin assistans trots att hon är den vi borde hjälpa allra mest.

Läs också: