ÅSIKT

Turkiet ”röstar” bort demokratin

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan
Foto: YASIN BULBUL/AP
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Fram till i somras var ”Mehmed”, som egentligen heter något annat, en av Turkiets ledande journalister. Jag träffar honom på ett kafé i Stockholm. Han beställer te.

I dag är han politisk flykting i Stockholm.

Efter kuppen stormade polisens antiterroriststyrka redaktionen och beordrade alla ner på golvet. På vissa journalister satte de handklovar.

Men Mehmed hade tur, direkt efter kuppen var situationen rörig och en domare släppte honom fri.

Mehmeds hem stormades

När hans hem stormades några dagar senare hade han redan gått under jorden.

– På tidningen hade vi skrivit om människosmugglare, nu tvingades jag använda samma kontakter för att hitta en väg till Europa, säger han.

Statskuppen i Turkiet den 15 juli förra året var en märklig historia. Kuppmän ur militären satte upp vägspärrar, tog över flygplatser och bombade parlamentet. Stridsflygplan flög lågt över huvudstaden Ankara och en grupp elitsoldater försökte gripa president Recep Tayyip Erdogan.

Men presidenten undkom och hundratusentals människor gick ut på gatorna för att stoppa kuppförsöket. Redan samma kväll började kuppmakarna gripas och regeringen återtog snabbt kontrollen.

Ifrågasatte kuppen

Lite för snabbt, tycker många bedömare som undrar om inte alltihop var iscensatt. En jämförelse som återkommer är den tyska riksdagsbranden 1933 som Hitler använde för att ursäkta sitt maktövertagande.

Vem tände egentligen på?

Knappast den som dömdes för brottet i varje fall.

– Vår tidning ifrågasatte om vi verkligen fått höra hela sanningen om kuppen, säger Mehmed.

Men det var att gå för långt. Och efter kuppen gick Erdogan till offensiv. Enligt Amnesty international sitter i dag minst 112 journalister i fängelse och 169 medier har stängts.

– Men de verkliga siffrorna är ännu högre, myndigheterna ogiltigförklarar folks presskort innan de griper dem. Sen hävdar man att de inte är journalister längre, säger Mehmed.

Kriminaliserat journalistik

Tillsammans med andra exiljournalister i Sverige har Mehmed grundat organisationen Stockholm Center for Freedom för att rapportera vad som händer i Turkiet. De har ett unikt kontaktnät på plats och publicerar dagligen information på sin hemsida. Enligt deras siffror sitter närmare 200 journalister i dag fängslade. Sammanlagt handlar det om nästan 50 000 personer från olika yrken som domare, tjänstemän och till och med hemmafruar som gripits.

Enligt en rapport från Stockholm Center for Freedom i januari står nästan alla journalister anklagade för någon form av koppling till "terrorism". Men enligt de oberoende granskningar som gjorts saknas genomgående belägg för anklagelserna.

Detta är skådeprocesser, inget annat. I praktiken har Turkiet kriminaliserat fri journalistik.

Envåldshärskare

President Recep Tayyip Erdogan har pekat ut Fethullah Gülen, en religiös ledare som lever i Pennsylvania, som hjärnan bakom kuppen men USA har hittills vägrat utlämna honom till Turkiet.

Men oavsett vad som egentligen hände har Erdogan utnyttjat kuppen som förevändning för att låta parlamentet utlysa en folkomröstning 16 april där han i praktiken kommer att utses till envåldshärskare.

Inför folkomröstningen har förtrycket ökat och de grupper som motsätter sig ökad makt för presidenten, som kurderna, förföljs. När Erdogan nyligen rasade mot Tyskland och Nederländerna för att de inte har tillåtit hans ministrar att bedriva valkampanj där får vi inte glömma att det inte handlar om något riktigt val.

Det turkiska folket kommer att ”rösta” bort demokratin, vare sig de vill eller inte.

Våra pengar upprätthåller förtrycket

Vad kan Sverige göra då?

Vi kan ge en fristad åt Mehmed och andra att fortsätta kampen för demokrati härifrån. Diktaturer är livrädda för fri journalistik och internet stannar inte vid Turkiets gräns.

Och vi kan genom EU sätta tryck på regimen i Ankara. Utan marknaden i Europa faller Turkiets ekonomi snart i bitar. Det är ytterst västs pengar, västs turism och västs investeringar som upprätthåller förtrycket.

Det kan vi faktiskt ändra på.