ÅSIKT

En svensk som älskar blommorna på Järva

Nalin Pekgul var bara 13 år när familjen lämnade Batman i sydöstra Turkiet för att flytta till Sverige.
Foto: Sofia Nahringbauer / SOFIA NAHRINGBAUER AFTONBLADET /
Nalin Pekgul var bara 13 år när familjen lämnade Batman i sydöstra Turkiet för att flytta till Sverige.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hon har gjort slut med partipolitiken. Nalin Pekgul struntar i Almedalen, hon föredrar sommaren på Järvafältet. Hon står hellre på tippen i Tensta och ser ut över Stockholms sommargrönska.

— Det här är mitt Versailles, säger hon och ser ut över de gröna ängarna som sluttar ner mot Bällstaån.

Gullvivor

— Men gullvivorna har vissnat för länge sedan, de är nog annars mina favoritblommor, säger hon och citerar Verner von Heidenstam.

"Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar, var jag går
– men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna, där barn jag lekt."

Nalin Pekgul var bara 13 år när familjen lämnade Batman i sydöstra Turkiet för att flytta till Sverige. De var kurder och länge handlade Nalins egen hemlängtan om Kurdistan, men för tio år sedan åkte hon till Batman och insåg att hon mest av allt längtade hem till Tensta.

Foto: Sofia Nahringbauer / SOFIA NAHRINGBAUER AFTONBLADET /

— Det där var inte mitt land längre. Jag saknade Järva, blommorna och all grönska. Jag var ju svensk.

— Många nyanlända saknar självklart sitt hemland, men det innebär inte att den längtan nödvändigtvis behöver gå i arv till deras barn. Ändå sätter många en ära i att barnen "minsann inte ska bli svenskar." Det blir precis som med hedersförtryck när föräldrarna vill att barnen ska anpassa sig till vad de tror att omgivningen förväntar sig.

Hel identitet

— Föräldrarna tänkte säkert att de skulle återvända en gång, men de blev kvar i Sverige och odlade sin hemlängtan genom barnen. Vi frågar ofta varandra: "varifrån kommer du - egentligen?"

— Då tror jag att det är viktigt att barnen kan känna en hel identitet

Nalin Pekgul väger orden. Hon vet att hon kan bli missförstådd. Hon har tagit strider förr, som kampen mot hedersvåld eller när hon utmanade islamisternas ökade krav på kvinnlig underkastelse. Det var när männen tog över torgen i Tensta och Rinkeby som Nalin var med och startade en fikagrupp för kvinnor som träffades på ett kafé i Tensta någon gång i veckan. De banade väg för andra kvinnor.

— Men jag tar en strid i taget.

Oro för motsättningar

För några år sedan kom hennes och maken Chekos bok "Jag är ju svensk". Den beskriver ett delat Tensta med starka spänningar mellan sekulära och fundamentalistiska muslimer. Nalin är själv troende och firar varje muslimsk högtid, ändå är hon orolig över de motsättningar som ökar mellan olika muslimska grupper. Hon har själv känt trycket från arga män och tvingats ta emot kritiken.

— Men jag har sett hur människors frihet begränsats. Jag har rätt till min frihet, en gång flydde jag från Kurdistan just för att få den.

Språket är viktigt

Hellre vill hon prata om det mångkulturella samhällets möjligheter. Vad som kan få människor att hålla samman.

— Språket, nämner hon först.

— Det är viktigt att lära sig det nya landets språk, de vuxna får inte bli beroende av barn som tolkar. De flesta vill bli svenska medborgare och då måste de kunna ta aktiv del i det svenska samhället så att det inte blir en sådan oreda som vid återvinningscentralen nere i Tensta. Folk kan inte läsa instruktionerna och då hamnar allt huller om buller.

— Man måste också följa gemensamma svenska lagar, ingen ska till exempel kunna hävda sharialagar i Sverige. Vi ska ha en flagga och en stat, men sedan kan folk äta vad de vill och fira sina olika religiösa högtider.

Trött på projekt

Nalin Pekgul förklarar att hon är dödstrött på alla projekt som splittrar förorterna i olika grupper, det vore mycket bättre om förortsborna utbildar sig för att jobba i gemensamma samhällsprojekt som till exempel vården.

— Ett mångkulturellt samhälle måste hålla samman, det måste vara jämlikt och demokratiskt. Skiljelinjen går inte mellan kurder och svenskar eller mellan kristna och muslimer. Skiljelinjen går mellan oss som tror på demokratin och de som inte gör det, de må vara Sverigedemokrater eller muslimska fundamentalister. De hör inte hemma i vårt Sverige.


Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.


Fakta om Nalin Pekgul

Ålder: 50 år

Familj: Man och barn

Bor: Tensta i Stockholm