ÅSIKT

Macron är en ny slags extremist

Foto: Nikolai Jakobsen / AFTONBLADET / 75001
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kanske vaknade 39-årige Emmanuel Macron upp i går morse och undrade vad sjutton han har ställt till med?

Det var många som skakade på huvudet när han för bara sexton månader sedan startade gräsrotsrörelsen En marche! (Framåt!). I dag har hans löften om att få ordning på landets ekonomi, pressa tillbaka arbetslösheten och skapa ett starkare EU-samarbete lett fram till både presidentposten och en stor majoritet i det franska parlamentet.
Till på köpet har den före detta S-ministern med budskapet "varken höger eller vänster" nästan ödelagt sitt gamla socialistparti och gett högerpartiet Republikanerna en ordentlig törn.

Den liberala demokratins kris

Många hävdar att Macrons nybildade parti La République en marche (LREM) och deras mittenorienterade linje även har knäckt den höger-vänster-dynamik som präglat fransk politik sedan andra världskriget.
Det är inte riktigt sant.
Macrons framgångar bör i stället ses som en reaktion på den kris som den liberala demokratin i hela västvärlden befinner sig i.

Finanskraschen, åtstramningspolitiken och flyktingkrisen är några viktiga orsaker till varför dagens politiska landskap är mer komplicerat än tidigare. Tillsammans har de skapat ökade klyftor, växande arbetslöshet och omfattande strukturomvandlingar på de europeiska arbetsmarknaderna. Förändringarna har lett till ett folkligt raseri och skapat misstro mot ett system som upplevs vara riggat för de rikaste.

Slutna samhället mot det öppna

Upproret mot "systemet" har beroende på land fångats upp av lite olika politiska krafter.
I Spanien, Grekland och Storbritannien har nya starka vänsterrörelser vuxit fram som kräver mer jämlikhet och mer direktdemokrati. I Polen och Ungern har en så kallad "illiberal demokrati" växt fram som inte drar sig för att inskränka demokratin och kränka mänskliga rättigheter. Där har budskap om mer nationalism, en stark ledare och stängda samhällen vunnit folkligt stöd.

Om Ungerns Victor Órban finns i den ena änden av skalan står Emmanuel Macron i den andra. Det slutna samhället mot det öppna.
Men i ett Europa där frågor som kultur, identitet, islam och historia polariserar mer än på länge finns även de gamla konflikterna kvar.

Extrem post-politisk politik

Macrons dröm om en post-politisk politik är faktiskt ganska extrem.
Höger och vänster handlar om fördelning av resurser, om rättigheter och ytterst om vanliga människors makt över sina liv.
Macrons projekt är spännande, men i längden kommer ingen undan höger och vänster.

Även de mest pragmatiska väljare kommer förr eller senare att ha synpunkter på hur sjukvården och skolan fungerar.

Eller ta sig en titt i den egna plånboken.