ÅSIKT

Sverige byggs inte med rädsla och hat

Foto: Pontus Orre / AFTONBLADET / 85527
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Efter välgörenhetskonserten ”One Love” i Manchester i söndags twittrade författaren och Washington Post-kolumnisten Anne Applebaum: ”Nu är det tydligt att Ariana Grande är bättre på att hantera terrorismens efterdyningar än vad USA:s president är.”

Knappt två veckor efter det bestialiska terrordådet på Manchester Arena var tonårsidolen Ariana Grande tillbaka i staden där en 22-årig islamist sprängde sig själv och 22 andra, framför allt unga, människor till döds och skadade många fler strax efter hennes konsert.
Inför söndagens stödkonsert var många kritiska. De tyckte den var opassande, för tätt inpå sorgen, att kärleksmanifestationer inte tjänar något till.
Men i söndags möttes Ariana Grande av en mer än dubbelt så stor publik som sist.

50 000 trotsade rädslan

Trots att det inte ens gått två dygn sedan terrorattentaten på London Bridge och Borough Market, där sju personer mejades ned och knivhöggs till döds och ett fyrtiotal skadades, bestämde sig 50 000 personer för att ta sig till Old Trafford Cricket Ground i Manchester och gå på konsert.

Sådant kräver mod.

Den knappt 24-åriga Ariana Grandes beslut att anordna en stödgala blev något mer än insamlingen av 22 miljoner svenska kronor till offren. Hon fick flera av de största artisterna i sin generation – Miley Cyrus, Katy Perry, Justin Bieber – och den äldre artisteliten med Robin Williams, Coldplay och Liam Gallagher att ställa upp för en gemensam sak.
Den tv-sända konserten blev en manifestation inför en världspublik som överbryggade generationer, religioner, musikgenrer och nationaliteter. Terrorismens själva syfte är att splittra våra demokratiska samhällen. I söndags fick de i stället se en brittisk polis, en ”bobby”, dansa ringdans med några barn till en Justin Bieber-låt.
Avståndet mellan Manchester och Stockholm har aldrig känts så kort.

Trumps påhopp på Londons borgmästare

När terrorn nådde Drottninggatan i Stockholm den sjunde april i år drabbades även vi av chock och sorg. Två dagar senare var vi tiotusentals som samlades på Sergels torg för att sörja tillsammans, visa enad front mot terrorn – och markera mot försöket att ställa religioner och människor mot varandra.
Blomsterhaven dignade på Drottninggatan och på Albert Square i Manchester.
Medan söndagens konsert pågick satt Donald Trump och twittrade ilsket i vanlig ordning. Han skrev att vi måste sluta vara politiska korrekta när det kommer till att bemöta terrorismen. Trump passade också på att håna Londons borgmästare Sadiq Khan för att han uppmanat människor att ta det lugnt och inte bli oroade av all beväpnad polis som patrullerade på gatorna.

Sadig Khan meddelade via sin presstalesman att han har viktigare saker för sig än att svara på Donald Trumps plumpa tweets.

Spelar på rädsla och ilska

Det är inte första gången som Trump twittrar om Londons muslimske borgmästare. När han under sin presidentkampanj förra året lovade att neka muslimer inresa till USA förklarade Trump att han skulle göra ett undantag för Khan.
Sadiq Khan betackade sig för erbjudandet, och sa att Donald Trump bara gör världen mer osäker med sådana uttalanden.
Det är inte bara USA:s hetlevrade företagsledare till president som tycker tal om försoning, gemenskap och solidaritet – om kärlek – är politiskt korrekt känslopjunk. Storbritanniens konservativa premiärminister Therese May är inne på samma spår och säger nu att nog är nog.

Även i Sverige har samma argumentation börjat leta sig in. Att det är dags att känna rädsla och visa ilska.

Ökande polarisering

Som om vi inte vore rädda redan, som om vi inte vore heligt rasande på de som försöker förstöra våra liv. Ingen har hävdat att det går att krossa våldsbejakande islamism eller terror med kärleksmanifestationer. Det gör man polisiärt och militärt, med lagstiftning och långsiktigt förebyggande arbete. Där har västvärlden mycket kvar att arbeta med.

Däremot är kärlek, solidaritet, öppenhet och gemenskap värden att vårda i en tid när starka krafter gör allt för att skapa motsättningar.
Den ökande polariseringen har inte gjort världen säkrare.
Ariana Grande vågade stå upp mot våldet och hatet. Hon påminde oss om att de som vill döda oskyldiga och sprida vrede och fiendskap är få, att vi andra är många fler.

Vad vi har att försvara

I de omedelbara efterdyningarna efter Utøya, Paris, Stockholm eller Manchester var gemenskapen under norska, franska, brittiska och svenska flaggor inte exkluderande, det var en nationalism som tvingade oss formulera vilken sorts länder det är vi vill försvara.
I dag firar Sverige nationaldag, ett Sverige som historiskt strävat för ett samhällsbygge präglat av kompromiss och humanism, av solidaritet och jämlikhet.

Det är mitt Sverige. Det är det vi har att försvara.