ÅSIKT

Egentligen borde löner öka fortare

Foto: Peter Wixtröm
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk. Ledarsidan driver opinion för jämlikhet, rättvisa, feminism och allas lika värde.

Just innan klockorna ringde ut 2016 presenterade det statliga Medlingsinstitutet den senaste statistiken över löneutvecklingen. Enligt institutets preliminära siffror har lönerna i Sverige ökat med 2,1 procent mellan oktober 2015 och oktober 2016.

Det är faktiskt en märkligt låg siffra. Som ett annat statligt institut, Konjunkturinstitutet, konstaterar råder det nämligen brist på många yrkesgrupper.

Några dagar innan Medlingsinstitutet presenterade sina siffror träffades fack och arbetsgivare inom industrin för att starta vinterns avtalsförhandlingar.

Dyster bild

Arbetsgivarnas presskonferens efteråt blev dyster.

Vi fick veta att ekonomin passerat sin topp, att lönerna har stigit för fort och produktiviteten ökar för lite. Därför kan lönerna - alltså de löner som avtalas i centrala förhandlingar - egentligen inte öka alls.

Annars väntar företagsflykt, arbetslöshet och allmänt armod.

Så där brukar det låta, och antagligen förstår direktörerna att så låga lönelyft inte är möjliga när företagen slås med varandra och med den skattefinansierade sektorn om duktiga medarbetare. Hotar företagen att flytta är det något kompetenta anställda också kan göra.

Frågan är en annan, ska lönebildningen också i fortsättningen bygga på samordning, samförstånd och något slags solidaritet? Eller ska marknaden helt få styra vad vi får betalt?

Större skillnader

Det skulle kunna betyda högre lön för den som är efterfrågad, men också jobb med riktigt låga löner för andra.

Mer marknadsstyrda löner betyder ännu större löneskillnader, och större skillnader mellan människors möjligheter att leva ett bra liv. Men en ren marknadsprissättning på arbete skulle kanske också ge sämre förutsättningar för långsiktigt företagande.

Det siffrorna visar är nämligen att den svenska modellen med centrala avtal om löneutvecklingen fungerar, och att ansvarstagande fack som samarbetar kanske till och med håller tillbaka lönerna när ekonomin går på högvarv.

Det borde nog direktörerna sätta värde på.