ÅSIKT

Det är något visst med tysk fascism

Ölstugan Gartenlokal Zur Erholung i Freiberg, Sachsen
Foto: Michele Tantussi
Ölstugan Gartenlokal Zur Erholung i Freiberg, Sachsen
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

FREIBERG. Där asfalten gått sönder och hästhagarna tar vid ligger ölstugan Gartenlokal Zur Erholung. Utanför står en blå lastbil med texten: ”Folkomröstning - inte elitstyre”.

Det är regn i luften och jag är på möte med AfD, Alternative für Deutschland, i delstaten Sachsen i sydöstra Tyskland. I två dagar ska jag följa kandidaten Heiko Hessenkemper, 61, en gladlynt och karismatisk man med fast handslag och svarta hängslen.

När Tyskland går till val nästa söndag kommer historia att skrivas. För första gången sedan andra världskriget kan den yttersta högern ta plats bland de styrande i Berlin.

I ölstugan är det varmt och doftar lätt av rengöringsmedel. Brandgula gardiner, biljardbord och en piltavla.

Och så den lokala ölen - Freiberger.

Utplåning och utrotning

Heiko Hessenkemper har tre titlar, professor, doktor och ingenjör. Siffror och citat av Bertolt Brecht virvlar genom rummet. Publiken nickar nöjt och skrattar hjärtligt när Hessenkemper gör rent hus med ljugande medier och den politik-prostituerade eliten i Berlin.

Problemen med dagens Tyskland, säger han, kan sammanfattas i två ord, ”Ausplünderung” och ”Auslöschung”, utplundring och utrotning.

Han menar bokstavligt. Genom invandring och utlänningarnas höga födelsetal håller tyska folket på att utrota sig självt. Det kommer att ta tio-femton år med nuvarande takt.

1 av 2 | Foto: Michele Tantussi

”Nya tyskar? Vi gör oss själva.”

Valaffischen bakom visar en gravid kvinna liggande på en filt med texten: ”Nya tyskar? Vi gör oss själva.”. Hon är naturligtvis vit.

- Skriv nu inte att vi är nazister, säger en kvinna när vi presenteras som svenska journalister.

Heiko Hessenkemper berättar om vänstervåldet som drabbar AfD utan att polisen gör något. Om utbildningssystemet som inte längre fungerar och om regeringen som lägger pengar på ”genderprofessorer” och halalslakt istället.

- Det är en system-kaputt, säger han.

Och det är Angela Merkels fel. Det är hon som skickat tyskarnas pengar till Grekland och öppnat gränserna för hundratusentals muslimer. Merkel och ”asylmaffian”.

Gemytligt

Invandringen har kostat 60 miljarder euro, berättar han. Varför?

- Åhhh, solidaritääät, blir svaret - och alla skrattar hjärtligt.

Och så fortsätter det i nästan två timmar. Medan ölet sjunker i glasen och Heiko Hessenkemper rör sig i lokalen blir stämningen och gemytet allt mer välkomnande.

Människor har roligt här.

När alla fått ställa sina frågor slår han sig ner vid vårt bort med en stor öl i handen. Publiken applåderar. Showen är slut.

- Jag tror saker håller på att ändras, säger han, det har jag sett bara de senaste månaderna. Människor blir allt argare.

Rädda för internet

Och folk måste få veta sanningen. Hessenkemper beskriver hur USA:s finanskapital i samarbete med arabiska intressen försöker trycka ner Tyskland. Media har tystat kritiken, men nu går det inte längre.

Varför inte?

- Erfarenhet och internet, svara han snabbt.

På nätet har AfD stort inflytande.

- De styrande är rädda för friheten på internet. Det är därför det diskuteras allt fler lagar om att begränsa friheten, säger han och berättar om nyheter han själv sett försvinna från Facebook.

1 av 2 | Foto: Michele Tantussi

En avkrok

DRESDEN. Fram till Tysklands återförening 1990 var Sachsen en isolerad avkrok i DDR. Ett undantag var universitetsstaden Dresden.

Här är AfD svagare och en koalition med Socialdemokratiska SPD, De gröna och Vänstern, det forna kommunistpartiet, styr. På en gata i centrum har SPD ”ockuperat” alla parkeringsplatser och ställt fram stolar istället.

- Vi vill skapa ett vardagsrum utomhus där människor kan umgås, gatorna är inte bara till för bilar, säger Sophie Koch från partiets ungdomsförbund.

Av någon anledning har de ställt stolarna precis framför en fiskbil. Doften av rökt ål fyller luften.

AfD kan få 10 procent

Richard Kaniewski, 32, är kandidat för SPD till förbundsdagen. I förra delstatsvalet 2014 fick AfD nästan tio procent, strax efter SPD. Nu räknar de flesta med att de går om.

Varför?

- Dels finns en speciell situation i östra Tyskland. Folk har inte kontakt med utlänningar och det finns mycket rädsla och ilska över hur samhället utvecklats, säger Richard Kaniewski.

Hur möter man rädsla i en valrörelse?

- Genom att prata med människor, prata, prata, prata. Det finns inget annat sätt.

AfD grundades 2013 i protest mot det ekonomiska stödet till Grekland. Genombrottet kom året efter i valet till Europaparlamentet där AfD fick sju procent. Men sedan affärskvinnan Frauke Petry blev partiledare 2015 under flyktingkrisen har det mesta handlat om utlänningar.

Inför valet på söndag ligger AfD kring tio procent, kanske det dubbla i Sachsen.

Skogskyrkogården Heidefriedhof i Dresden
Foto: Michele Tantussi
Skogskyrkogården Heidefriedhof i Dresden

”Storytelling från DDR”

På kyrkogården Heidefriedhof blåser en stilla bris, en skogskyrkogård där höga tallar samsas med ek och idegran.

Kring en öppen plats har torn av sten rests till minne av nazismens offer. Med namn som Auschwitz, Bergen-Belsen och Sachsenhausen - men också Dresden.

Den 13 februari 1945 inledde Royal Air Force och USA:s flygvapen bombningar av Dresden med över 1000 flygplan. En eldstorm förstörde staden i grunden och över 20 000 civila kvävdes till döds i skyddsrum eller brändes levande.

Monumentet på Heidefriedhof jämställer i sten nazismens folkmord på judar i Auschwitz gaskammare med lidandet för Dresdens befolkning.

- Det var storytelling från DDR, säger Richard Kaniewski.

Nazister tog över

Genom minnet av bombningarna kunde kommunisterna jämställa västmakterna med Hitlers regim. Det var ju därför man byggde Berlinmuren, den ”antifascistiska skyddsvallen” som den kallades, för att skydda DDR:s befolkning.

Efter murens fall tog nynazister upp traditionen. Varje år organiserades stora marscher 13 februari. Men 2012 sittstrejkade antifascister från hela Tyskland på marschvägen. Efter tre år av bråk upphörde de stora demonstrationerna.

Men att AfD fick stora framgångar i Sachsen kan inte ha överraskat någon.

Den nedlagda smedjan Friedrich-Schmide från 1806
Foto: Michele Tantussi
Den nedlagda smedjan Friedrich-Schmide från 1806

Lever på bidrag

GROßSCHIRMA. Vardagsrummet hos Heiko Hessenkemper är gult och något övermöblerat. Vi dricker Coca cola och äter tyska kakor.

- I dag har du två miljoner utlänningar i Tyskland som lever på bidrag. Några är från Rumänien, Polen och så vidare. Det verkliga problemet är dock Nordafrika.

Han tar fram ett faktablad med statistik över olika invandrargrupper och hur mycket de kostar. Överst står drygt en halv miljon syrier.

Vi följer med på stormöte i byn Großschirma med drygt 5000 invånare. Husen ligger längs idylliska småvägar i det välmående landskapet. Kor och hästar syns här och var bland välskötta trädgårdar.

Svarta kläder, kort hår

Mötet hålls i en nedlagd smedja och det är trångt. Heiko Hessenkemper skakar hand och håller samma tal som dagen innan.

Men stämningen i smedjan är annorlunda än i ölstugan, kläderna är svartare och håret kortare. Särskilt längst bak. Längs väggarna hänger verktyg, hästskor, strykjärn och antika maskiner står kvar. Großschirma är järnbruksbygd sedan 400 år får jag veta.

Hessenkemper berättar om media som ljuger, om de politik-prostituerade i Berlin, om utplundringen och utrotningen av det tyska folket. Publiken, jag räknar till över hundra, muttrar uppskattande.

Inget mellanmjölks-SD

Men det verkar inte bara vara AfD:s supportrar som kommit. När det Nationaldemokratiska partiet, NPD, rasade ihop för några år sedan gick många över till AfD trots att de egentligen vill ha en mer radikal politik. Även från Pegida, en antimuslimsk rörelse med extremt hätsk retorik är dörren öppen.

När en kvinna blir rasande på Aftonbladets fotograf för att han tar bilder bestämmer vi oss för att gå. Trots värmen känns det plötsligt väldigt kyligt i lokalen. De svartklädda kastar långa blickar efter oss.

Det måste vara så här det började förra gången, kommer jag på mig att tänka. Det är något visst med fascism på tyska. Inte som historiska dokumentärer på TV eller mellanmjölks-SD utan just här, på den undersköna tyska landsbygden.

Det är först då man verkligen förstår kraften.

1 av 3 | Foto: Michele Tantussi

De svartklädda

Heiko Hessenkemper är inte fascist, det säger han flera gånger. Han ser sig som idealist, en agitator som bygger en folkrörelse. Han vill bara ha konservativ familjepolitik, lämna euron och är livrädd för islam.

Men i veckan ska han tala på ett Pegida-möte, berättar han.

Det är typiskt för AfD:s Janusansikte. På den ena sidan finns trivseln, gemytet och den borgerliga charmen. På den andra de svartklädda i Großschirma.

Kanske har de alltid funnits där, väntat på någon som vill föra deras talan.

Hessenkemper själv ser AfD som den politiska genen av en bredare medborgarrörelse. Var han drar gränsen är svårt att veta. En av deltagarna på mötet i ölstugan bar en gul Yakuza-tröja, ett märke populärt bland nynazister.

Bröt tabu

AfD bröt ett tabu i tysk politik. Genom att sakna rötter inom extremhögern kom de in i finrummen. Nu har rötterna hunnit i fatt.

Förmodligen har vi underskattat kraften i den folkliga nationalismen. Men under framstegstanken, kvinnornas frigörelse, den nya tekniken och globaliseringen har dess urkraft bara slumrat till en smula.

Familj – folk – hembygd, orden känns igen. Men är detta vad de betyder idag?

Vi lämnar Großschirma samma väg som vi kom. Passerar by efter by efter by i den Sachsiska skymningen. Alla nästan identiska. Överallt samma trädgårdar och samma gemyt.

Och förmodligen samma svartklädda män som väntar.