ÅSIKT

Ansvaret vilar hos IF Metall

MOTVALS Stefan Löfvén, IF Metall, kör över alla andra LO-medlemmar och reserverar sig mot jämställdhetspott.
MOTVALS Stefan Löfvén, IF Metall, kör över alla andra LO-medlemmar och reserverar sig mot jämställdhetspott.
LEDARE

6 november 2006

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den fackliga enigheten räckte för att komma överens om nivån på avtalskraven inför nästa års lönerörelse. LO-styrelsen krävde igår löneökningar på 3,9 procent för nästa år. Samma siffra finns också i den plattform LO- och tjänstemannafacken inom industrin presenterade.

Enigheten gäller också krav på en låglönesatsning i form av ett påslag i kronor. LO talar om 825 kronor i månaden, facken inom industrin om 840 kronor. De fackliga organisationer som igår presenterade sina avtalskrav är också eniga om att avtalens lägstalöner måste höjas. LO vill att miniminivåerna ökar med minst 910 kronor. Facken inom industrin vill höja dem med 1?400 kronor, ett krav som inte minst industritjänstemännen drivit.

Så långt enighet.

Låglönesatsning räcker inte

Till frågan om hur facket ska driva jämställda löner mellan kvinnor och män räckte samsynen dock inte. LO-styrelsen var inte enig i gårdagens beslut. Stefan Löfvén, IF Metalls ordförande, reserverade sig i frågan om jämställdhetspotter.

Inför avtalsrörelsen har LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin varit mycket tydlig. Årets avtalsrörelse måste bli ett viktigt steg för att bryta lönediskrimineringen av kvinnor. Lundby-Wedin har gång på gång upprepat att det inte räcker med en, i och för sig nödvändig, låglönesatsning. För att nå resultat måste också kvinnliga yrkesgrupper som har lågt betalt i förhållande till utbildning och ansvar höjas, även om dessa inte skulle vara de mest lågavlönade.

Metall reserverar sig

I botten har det naturligtvis handlat om att förändra de relativa lönerna, som i varje avtalsrörelse.

Lundby-Wedin har i princip fått stöd av LO:s styrelse och representantskap. När principerna igår skulle kläs i siffror, en jämställdhetspott på minst 200 kronor som fördelas i förhållande till andelen kvinnor inom ett avtalsområde, stod fjorton förbund bakom beslutet. Det femtonde, IF Metall, reserverade sig alltså.

Om oenigheten består innebär det att LO:s samordning spricker, trots enigheten om nivåerna och om behovet av låglönesatsningar.

Hotar stabiliteten

En stor del av avtalsrörelsen kommer ändå att samordnas från LO-borgen på Norra Bantorget. Fjorton förbund har enats om en gemensam plattform.

Utan de sammanslagna Metall- och Industrifacken haltar dock trovärdigheten.

Det lägger ett tungt ansvar på Stefan Löfvén och ledningen för IF Metall.

Priset blir inte bara förlorad facklig styrka och en försvagning av kravet på jämställdhet. Också arbetsgivarna har anledning att oroa sig. Om IF Metalls avhopp innebär att respekten för industrins löneledande roll försvagas finns ett allvarligt hot mot den stabilitet som utmärkt svensk arbetsmarknad sedan industriavtalet undertecknades för snart tio år sedan.

Det är ett högt pris, för hela samhället.

IP