ÅSIKT

Den dolda döden på våra arbeten

Det går att minska antalet olyckor i arbetslivet

I broraset norr om Härnösand förlorade två byggnadsarbetare sina liv. Den gångna veckan med sex dödsfall har skapat rubriker och fått arbetsmiljöverkets chef, Mikael Sjöberg, att reagera.
Foto: Gunnar Stattin
I broraset norr om Härnösand förlorade två byggnadsarbetare sina liv. Den gångna veckan med sex dödsfall har skapat rubriker och fått arbetsmiljöverkets chef, Mikael Sjöberg, att reagera.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

24 maj 2008. Den gångna veckan har sex personer dödats på svenska arbetsplatser. En lastbilschaufför, en maskinförare, en värnpliktig och tre byggnadsarbetare. Lägg till skogs-

arbetare, lantbrukare och kanske hamnarbetare så har vi en lista som ganska väl avspeglar de mest utsatta yrkesgrupperna.

I genomsnitt dödas mellan 60 och 70 människor på sitt arbete varje år i Sverige. Siffran har långsamt krupit uppåt de senaste åren, och i år har redan över 30 människor förlorat sina liv.

Får inte plats i debatten

I allmänhet sker det utan stora rubriker, i alla fall utanför fackpressens allt för ofta bortglömda bevakning. Arbetsplatsolyckorna får helt enkelt inte plats i debatten. En smygande död som tillsammans med förslitningsskador och kemiska risker försvunnit ur det allmänna medvetandet i skuggan av jakten på bidragsfuskare och högre produktionstakt.

Sex dödsfall på en vecka har dock skapat rubriker, och fått arbetsmiljöverkets chef – Mikael Sjöberg – att reagera. Det kommer att tillsättas en snabbutredning, meddelar generaldirektören. Ingen behöver tvivla på hans bakgrund som politiker.

Frågan är dock vad – vid sidan av de konkreta olyckorna – Sjöberg behöver utreda.

Är det stressen i arbetslivet? Att pressen på de anställda ökar riskerna behöver knappast ifrågasättas.

Är det frågan om den egna myndighetens resurser? Det borde inte

behövas. Regeringens beslut om besparingar för just den myndighet som har uppdraget att bevaka arbetsmiljön kommer naturligtvis att leda till sämre kontroll.

Eller vill Sjöberg ha svar på varför utländska arbetare år efter år är dramatiskt överrepresenterade i statistiken över dödsolyckorna? I gårdagens eko framförde han teorin att det möjligen beror på en annan syn på ”säkerhetskultur”.

Oacceptabla risker

Det är möjligt, men när utländska byggnadsarbetare utan skyddsutrustning river asbest i skånska gods eller när kinesiska arbetare jobbar utan säkerhetsselar i Kalmar är det knappast i första hand resultatet av en annan säkerhetskultur. Vad vi ser är hur utländska arbetare för vinsternas skull tvingas ta risker som är oacceptabla.

Ska Sjöbergs utredning svara på frågan om effekterna av ett allt mer komplext arbetsliv, med personal-

uthyrning och otaliga underentreprenörer?

Inga nya frågor

Knappast, för ingen av dessa frågor är nya.

Det är inte heller insikten att skyddsombudsorganisationen snabbt kommer att krympa de närmaste åren, eller att det finns ett akut behov av utbildning för nya skyddsombud.

Ny är inte heller insikten att staten med nedläggningen av Arbetslivsinstitutet gjort sig av med ett viktigt redskap för att skapa kunskap om arbetslivet.

Det går att minska antalet olyckor i arbetslivet, om ekonomiska intressen hålls tillbaka och politiker visar engagemang. Precis det borde de som har och har haft ansvar för arbetsmiljöfrågor få höra.

För de sex som omkommit den senaste veckan är det försent, liksom för deras familjer.

IP