ÅSIKT

Osäker valutgång i Battersea

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En dag kvar till valet. Labours lokala valarbetare knackar dörr i Battersea, södra London. Kvinnan som öppnar dörren på Chivelry Road heter Elisabeth Bartlett. Hon är i sjuttioårsåldern.

- Det är skamlöst, säger hon. Den konservativa kommunledningen har sänkt skatterna med rekordbelopp, och så har de skurit ner på äldrevården och sålt ut skolor och parker för att pengarna ska räcka. För ett par år sedan slapp vi skatten helt. Snacka om valfläsk! Då skrev jag ett brev till dem och klagade över nedskärningarna. Det finns inga gratisluncher. Det borde alla inse.

Anna, en av valarbetarna, tecknar in ännu en röst på labour. Själv har hon under de sista tre veckorna lagt ned sin lediga tid på valkampanjen.

- Min man tycker att jag är galen, men om vi vinner är det värt allt hårt arbete, säger hon innan hon rusar vidare till nästa port.

Allt pekar på att labour vinner valet, men i Battersea är segern långt ifrån säker. Under senare år har stadsdelen genomgått stora sociala förändringar. Från att ha varit ett arbetarklassområde har det yuppiefierats. Välmående medelklass från stadsdelarna norr om Themsen har flyttat in och drivit upp bostadspriserna. De lågavlönade har tvingats bort från floden.

Av 75 000 röstberättigade är 25 000 nyinflyttade sedan förra valet. Det har gjort valkretsen till ett osäkert kort för alla partier. De konservativa styr lokalt, men i valet 1997 knep labourkandidaten Martin Linton en plats i parlamentet.

Linton har varit kolumnist på tidningen The Guardian. Enligt valarbetarna i Battersea befinner han sig på labours vänsterkant. Ändå avfärdar han dem som påstår att labour gått åt höger under Tony Blair. I själva verket, säger han, står dagens labour för samma politik som socialdemokratin i Sverige gjort under de senaste 30 åren.

- Skillnaden mot det gamla labour är bara att Blair inte ger några löften om sociala reformer som han inte kan hålla. Tidigare lovade labourpartiet att genomföra allt under en mandatperiod, och då kunde löftena lätt skjutas i sank. Labour framstod som oförmöget att regera och var därför utan makt i 18 år.

Därför, menar Linton, har det varit nödvändigt att visa upp labour som ett trovärdigt regeringsalternativ. Få ordning på ekonomin och minska arbetslösheten. Nu är det avklarat, och nästa mandatperiod kommer handla mer om sociala reformer.

Labour vill sluta ett långsiktigt kontrakt med väljarna och först om tio, tolv år ska reformerna fullt ut vara genomförda. Då kan New Labour utvärderas.

På Chiverly Road i Battersea tar Mrs Bartlett en valaffisch för labour och sätter upp den i sitt köksfönster. Hon är redan övertygad.

I natt får vi veta hur resten av väljarna i Storbritannien ser på saken.