ÅSIKT

Vem kan lita på WHO:s rapport

Bedömningen av världens sjukvård helt ovetenskaplig

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I juni i fjol presenterade världshälsoorganisationen WHO en rapport som framkallade rubriker och som fick den offentliga sjukvårdens kritiker att förtjust gnugga händerna. Rapporten, den så kallade Världshälsorapporten 2000, rankade sjukvårdens effektivitet i 191 länder. I en samlad bedömning hamnade Sverige på plats nummer 23 efter länder som Colombia och Malta. Världens bästa sjukvård finns, enligt WHO, i Frankrike, vilket säkert överraskar dem som mött den.

WHO-rapporten togs av många på allvar och blev ett verktyg i händerna på bland annat dem som här hemma vill privatisera sjukvården och låta en större del av den offentliga vården och omsorgen bli vinstdriven.

I senaste numret av tidskriften Medikament (nr 5/2001) granskar docent Mårten Lagergren noggrant hur WHO räknat, och hans slutsats är förödande för WHO:s trovärdighet:

”WHO:s ranking är totalt irrelevant. Det finns ingenting att lära från denna när det gäller hur vi skall förbättra vår hälso- och sjukvård”, fastslår han. ”Rapporteringen uppfyller inte ens de måttligaste krav.”

Undersökningen saknar fakta

Lagergren har upptäckt att WHO i många fall inte haft några uppmätta fakta som grund för sina bedömningar utan har valt att konstruera och skatta basdata.

Och som om denna metod inte var ovetenskaplig nog har organisationens utredare dessutom laborerat med felaktiga data trots att korrekta varit lätt tillgängliga.

WHO hävdar till exempel att sjukvårdens andel av Sveriges BNP var 9,2 procent 1997. Men enligt OECD var den 8,6 procent och enligt de svenska nationalräkenskaperna 7,6 procent.

Det är en väsentlig skillnad, eftersom effektiviteten är avhängig av hur mycket resurser som sätts in. En procent av BNP motsvarar ungefär 20 miljarder kronor!

Gott syfte – dåligt genomförande

Syftet med Världshälsorapporten är gott. Det behövs material som gör det möjligt att jämföra sjukvården i olika länder. Det kan stimulera till konstruktiva diskussioner och, ytterst, till utveckling. Men det som WHO hittills åstadkommit duger inte, det är uppenbart.

WHO och dess rapporter skulle må väl av att organisationen till sig knöt folk som vet något om statistik och ekonometri. Fjolårets prestation tyder på att det är bråttom med en sådan nyrekrytering.