ÅSIKT

Erlander, demokratin och makten

Majoritetsval må förbli en tanke

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

För Tage Erlander, som skulle ha fyllt 100 år nu i juni, var författningsfrågorna viktiga. Präglad av erfarenheterna från 1920-talets svaga regeringar blev han anhängare av den handlingskraftiga demokratin. Författningen skulle naturligtvis garantera att riksdagens sammansättning speglade folkviljan men den skulle samtidigt stärka möjligheterna till en fast och konsekvent politisk ledning av landet, ansåg Erlander. Valsystemet fick inte locka partierna till kortsiktiga spekulationer utan hänsyn till vad som på längre sikt var bra för landet.

Det valsystem Sverige har i dag bygger i stort på den regeringsform som kompromissades fram under Erlanders sista år som statsminister. Det innebär enkammarriksdag, direktval, riksproportionalitet, fyraåriga mandatperioder och fyraprocentsspärr. Spärren motverkar partisplittring men riksproportionaliteten gynnar den.

När regeringsformen beslutades var fem partier företrädda i riksdagen. Nu är det sju, och det gör det svårt att bilda handlingsdugliga majoriteter.

Betecknande är att Sverige med 1974 års regeringsform bara under några få år haft majoritetsregeringar. När det behövts snabba och långtgående insatser från regeringen har det sällan varit möjligt att mobilisera majoritet i riksdagen för dem. Mångpartiparlamentarism försvagar beslutsfattandet.

Carlsson håller på att tänka om

Ingvar Carlsson, Erlanders främste elev, var anhängare av det proportionella valsystemet. Varje röst måste vara lika mycket värd, och mandaten ska fördelas millimeterrättvist mellan partierna. Nu håller Carlsson på att tänka om. Nu förordar han ett valsystem som ger tydligare utslag, det vill säga ett valsystem som gynnar de stora partierna.

Att gå över till majoritetsval i enmansvalkretsar är en tanke, och må så förbli. Ett sådant system skulle favorisera socialdemokraterna och nästan garantera dem permanent tillgång till regeringsmakten. Det finner sig naturligtvis inte de andra partierna i, och om författningen, politikens spelregler, bör enigheten vara i det närmaste total.

Då är det mer realistiskt att jämka proportionaliteten en aning. Man kan till exempel höja riksspärren till fem procent. Man kan minska eller avskaffa utjämningsmandaten. Man kan öka antalet valkretsar.

Häpen Churchill fann sig

Alternativet till en reform av valsystemet är blockpolitikens avskaffande, men sedan centern fått en ny, mera borgerligt sinnad partiledare ser det ut som om blockpolitiken kommit igen och det med viss styrka. Men desto angelägnare då att fördomsfritt ta debatten om valsystemet.

Tage Erlander mötte Winston Churchill 1954 och diskuterade valsystem och valmetoder med honom. Den brittiske premiärministern blev förvånad över att Sverige inte hade majoritetsval i enmansvalkretsar och direkt häpen när han fick höra att förklaringen var att majoritetsval skulle gynna Erlanders parti. Churchill återvann fattningen och slog fast: ”En statsman får inte tveka att göra det rätta, även om det gagnar hans eget parti.” Det ligger något i det.