ÅSIKT

Vad är kristdemokraterna utan Svensson?

Partiledarens framgång kan bli partiets motgång

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Alf Svensson.
Foto: Joachim Lundgren
Alf Svensson.

Jag struntar i borgarna, utropade Alf Svensson på 1970-talet. Han var nybliven partiordförande för kds som partiet hette då. Alf Svensson blev av borgerligheten ofta beskylld för att hysa vänsteråsikter. Han förordade ökat löntagarinflytande i företagen och polemiserade mot självaste Lewi Pethrus när denne försvarade USA:s krigföring i Vietnam.

Men vänstermannen blev högerman och i dag är kristdemokraterna en blekare kopia av moderaterna.

Partiets piruetter genom åren har nog skett mer av taktiska än politiska skäl. Alf Svensson är den store strategen snarare än ideologen.

Han insåg tidigt, att om hans parti inte skulle

förbli en kristen sekt utan betydelse måste det breddas. Genom namnbyten och raggning av kändisar som givit partiet tidstypiska profiler (Gillberg med miljön på 1980-talet, Einhorn med vården på 1990-talet exempelvis) har kd blivit allmänborgerligt. Den kristna moralismen har bytts ut mot krav på sänkta skatter och fler poliser.

Vill bli statsminister

I över 25 år har Alf Svensson slitit som partiordförande. Till största delen i uppförsbacke.

Men 1990-talet blev en välförtjänt vändpunkt. Från att ha varit ett parti som ingen räknade med i svensk politik är kristdemokraterna i dag det näst största borgerliga partiet.

Självförtroendet har stigit med antalet röster. Alf Svensson hymlar inte med att han gärna ser sig som statsminister i en borgerlig regering. Nästa val blir ett ödesval för borgerligheten. Ett bakslag skulle innebära att oppositionen får mycket svårt att ladda om, hävdar Svensson.

Frågan är hur länge Alf Svensson själv orkar ladda om. Att han på rikstinget i Piteå väljs om som partiledare för 28:e gången står utom allt tvivel. Men han kan rimligen inte orka vara partiledare hur länge som helst.

Glorian har hamnat på sniskan

Alf Svensson har gjort märkliga politiska utspel på senare tid, om exempelvis ABB-spionen och globaliseringskritiken. Han lyckades till och med göra sig ovän med stora delar av svensk kristenhet vars engagemang i rättvisefrågor är starkt.

Svenssons gloria har hamnat på sniskan. Han har visserligen fortfarande högt förtroende bland väljarna. Men centerpartiets Maud Olofsson har intagit positionen som borgerlighetens hopp. Medierna gullar med Maud och struntar alltmer i Alf.

Partiledarens dominans har varit en betydande del av kristdemokratins framgång, men riskerar nu att bli dess motgång.

Vad händer den dag Alf Svensson bestämmer sig för att sluta? Vad är kristdemokraterna utan honom? Ett toppstyrt parti kan visa sig mycket tomt den dagen ledaren slutar.

Signerat/Johan Lindahl: Tystnaden får inte än en gång ta över.