ÅSIKT

Om detta må ni berätta

Sommargästen: Joanna Rubin Dranger

1 av 2 | Foto: Pär Johansson
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag minns ett suddigt, svartvitt fotografi från en av läroböckerna när jag gick i gymnasiet. Fotot föreställde en grupp svartklädda kvinnor i puffärmade kappor, långkjolar och stora märkliga hattar. Bilden var kornig och otydlig och kvinnorna tycktes vara fångade i flykten. De var suffragetter, fick vi veta. Suffragetter, bara ordet var ju konstigt. En liten grupp kvinnor som någon gång för oändligt länge sen hade kämpat för kvinnors rösträtt.

Det fanns också en annan skolboksbild. Också den var svartvit, vilket fick den att verka betydligt äldre än den i själva verket var. Fotot föreställde Sartre när han just tackat nej till Nobelpriset i litteratur. Journalister i cigarettbyxor och trenchcoats flockas kring honom och vid hans sida står en turbanklädd Simone de Beauvoir. Beauvoir, Sartres supercoola medarbetare, existentialisten och feministen som rökte cigaretter med långa munstycken och verkade helt påhittat fransk.

Men vad har de här bilderna med varann att göra och varför berättar jag om dom?

Jo, det är de enda jag minns från min treåriga humanistiska gymnasieutbildning i slutet av åttiotalet, som på något sätt kan förknippas med orden feminism, kvinnohistoria, jämställdhet eller jämlikhet. I svenskaboken fanns kanske ett eller annat uppslag om tidskriften Hertha, men det var nog också allt.

Eller är det jag som minns fel? Förvränger? Har glömt bort?

Kan det verkligen ha varit så här illa?

Häromdagen letade jag fram min gamla historiebok.

Den visade sig heta ”Alla tiders historia” vilket ju lät både lovande och heltäckande. Längst bak sökte jag efter ordet feminism under ordförklaringar: Fascism, federal, feodal, FN, FNL, fornborg, frihandel, fris, frälsa, funktionalism, förbundsstat ? Näe ... feminism fanns inte.

Man hade kanske valt det mindre laddade ordet kvinnohistoria. Nej. Ingen kvinnohistoria heller ... Kvinnofrågor då? Eller jämställdhet?

Efter en hel del letande visade det sig att i ”Alla tiders historia” som tar upp surrealism, skandinavism, utilism, materialism, feodalism, för att bara nämna några av ismerna, så fanns varken feminism, kvinnohistoria, kvinnofrågor eller jämställdhet. I ”Alla tiders historia” fanns inte ens några suddiga suffragetter, så också den bilden måste jag sett någon annanstans.

De senaste åren har det pratats mycket om hur problematiskt och skrämmande det är med historielöshet. Man har bekymrat talat om hur FARLIGT det är att så många unga människor inte vet hur och varför det som hände, hände.

För mig har min relativt nyvakna (för att inte säga yrvakna) feministiska medvetenhet betytt att jag har hittat pusselbitar som jag inte ens visste att jag saknade.

Viktiga pusselbitar, som gjort att jag har fått ett betydligt mer begripligt samband mellan mig själv och omvärlden.

Men helt oavsett om man är feminist eller inte, så kan man inte bara hoppa över historien om hur halva vår befolkning kämpade för – och slutligen fick – sina rättigheter. I allafall inte om man påstår sig vilja hjälpa unga tjejer bort från taskigt självförtroende, osäkerhet, horstämplar och utseendefixering.

Så Guran och gänget, take it from the wise gal: Om detta må ni berätta.

Joanna Rubin Dranger – Illustratör och författare till böckerna ”Fröken Livrädd och Kärleken” och ”Fröken Märkvärdig och Karriären”