ÅSIKT

Fredsmäklare till Sveavägen

Kan social- demokratin bli enig om Mellanöstern?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Veteranen revolterar Persson är inte nöjd med Sten Anderssons privata diplomati.
Foto: Joachim Lundgren
Veteranen revolterar Persson är inte nöjd med Sten Anderssons privata diplomati.

Göran Persson och förre utrikesministern Sten Andersson har länge haft ansträngda relationer. Andersson har ogillat Perssons val av utrikesminister, han trasslade till statsministerns valrörelse med ett privat utspel om Säpo, men framförallt underkänner han statsministerns Mellanöstern-politik.

Till slut har detta blivit för mycket för Göran Persson, som passat på att läxa upp veteranen Andersson inför partistyrelsen. Persson upp-

fattar att Sten Andersson driver en något privat diplomatisk verksamhet, delvis i strid med regeringen.

Åsikterna går i sär

Inom socialdemokratin finns och har länge funnits skilda åsikter om Mellanöstern-konflikten. Å ena sidan finns det de som i likhet med Persson vill knyta an till en gammal Israel-lojalitet och å den andra har partiet en stark riktning som definierar Israel som ockupationsmakt och därmed som det främsta hindret för meningsfulla fredsförhandlingar.

Sten Andersson själv har länge verkat som sändebud i de palestinska områdena och har tagit starka intryck av den misär och det förtryck han kunnat uppleva på plats.

Den verkligheten ledde till att socialdemokratin under tidigt 80-tal omprövade sin Mellanöstern-politik. Olof Palme erkände palestiniernas legitima rättigheter och inledde samtal med Arafat. Sverige kunde i slutet av 80-talet öppna kanaler för samtal mellan israeliska och palestinska företrädare. Utan överdrift spelade Sverige en viktig roll för Arafats och PLO:s beslut att erkänna staten Israel.

Göran Persson har förändrat balansen i den svenska Mellanöstern-politiken, utan att gå tillbaka till den reservationslösa lojalitet som rådde under Tage Erlanders regeringstid. Persson är mindre benägen att kritisera Israel och mer inställd på att jämställa det våld som utvecklats av ockupanten och de ockuperade.

Lättare samtala med israelerna

En fördel har denna, annars tvivelaktiga, position medfört: Sverige har haft lättare att föra samtal med israelerna, vilket kunde vara rimligt, i varje fall under den tid Barak styrde.

Numera leds ju Israel av en man, som ännu drömmer om Stor-Israel och som vill krossa Arafat som palestinsk ledare.

Det borde inte vara omöjligt att på en gång upprätthålla samtalsrelationer med Israel, särskilt med de krafter som verkar för fred, och stödja palestiniernas krav om en egen stat, slut på bosättningar, ockupation och statligt sanktionerat våld.

Någon borde mäkla fred mellan Persson och Andersson.